- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1915 /
547

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Janssons frestelse. Av Erik Sparre. Med 4 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De båda karlarna stodo moltysta och
stirrade blott på honom, som låg där
och vred sig och arbetade nere i vaken.
Hans ansikte, som bleknat, när Matts
Aron nämnde Hvardalen, hade nu
antagit en askgrå färg, ögonen syntes
glasartade, och handen, som vilade på
isen, var vit utom fingertopparna, som
voro blodiga och sönderrivna.

— Nåå, svara, Ludvig, återtog Matts
Aron, annars lägger ja åv mä
pikstaven, å då far du te helvete. Dä har
mycke folk före dej kommi bort i
säl-isen. Nå, va dä du, som såga träna?
Svara nu i vittnes närvaro.

— Ja, kom det svagt från Ludvig,
som nu arbetat sig trött och vars huvud
sjönk ned mot bröstet, dä va ja.

— Hörde ni dä? frågade Matts Aron,
vänd till de båda andra, som tigande
nickade sitt bifall. Nå, hadde du nån
hjälp? Svara.

— Svenssons Agust.

— Jaså, den fähunnen. Ja, den
träffar vi nog. — Men nu ä saken klar,

gubbar, å nu drar vi opp’en ur håle.
Hugg i här, Per-Elof.

I en handvändning var Ludvig släpad
ur vaken, och sedan hans kläder blivit
avtagna och urvridna drogos de på igen
och hållande den halvt sanslöse
mannen under armarna, bar det i väg med
gubbarna i språngmarsch till båten, där
Ludvig fick sig ett par ordentliga supar,
torrt på sig och den skadade armen
uppbunden.

— Skala och våra doningar hämtar
vi i mårron, karlar, sade Matts Aron.
Vi har ju spåre te gå ätter, å vädre står
nog. Nu bäddar vi ner Ludvig här, å
sen åker vi.

Nedlagd på båtens botten, omsvept
med pälsar och stortröjor, blev nu
syndaren hemforslad, hjälpt upp till sin
stuga och nedbäddad i fållbänken. Då
traktens kloka gumma, mor Greta, som
"blivit efterskickad, om en stund infann
sig, spjälade hon armen och ordinerade
skållhet mjölk och konjak.

En vecka därefter var Ludvig kry

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:29:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1915/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free