Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Mycket väsen för ingenting. Av Hjalmar Bergman. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sett honom. Det är för min skull. Å,
det har inte varit den minsta oron
det —
— Vada? frågade Marianne.
— Att han skulle spela oss det
sprattet och komma till Grantorp.
Någon gång for han ut och åkte. Men
han ville inte till Grantorp för mamsell
Sahlbecks skull. Ni vet, Majken, som
hushållar för mig. Hon hör ju också
till legatarierna. Tjugu tusen.
Gerhard ryckte till, han borrade ned
huvudet mellan axlarna och gjorde en
grimas.
— Ja, sade han, det är i mitt tycke
det värsta. Det är obehagligt. Jag
talar inte om pengarna, fast det
sammanlagt blir en god femtedel av
förmögenheten. Men — men — Det är
det, som gör, att jag verkligen hesiterar
för begravningen —
— Ja, sade Eugen.
Marianne sade:
— Gå nu ut och säg till drängarna.
Men Carl-Henrik ville inte. Han
hade vakat över syskonen och svågern
hela dagen. Han var rädd att de skulle
komma överens bakom hans rygg och
spela honom något spratt.
Marianne sade:
— Vaknar far, så blir det kanske
han, som spelar dig ett spratt.
Carl-Henrik reste sig och gick
tveksamt mot dörren.
Som han öppnat dörren, ryggade han
baklänges. Det gurglade i hans hals,
han tog sig för bröstet. Gerhard sprang
upp. Eugen vände sig hastigt om, och
stötte till lampan så att kupan klirrade
mot glaset.
— Vad är det? frågade Marianne.
Carl-Henrik dröjde med svaret. Han
strök sig hårt över ansiktet. Hans röst
lät helt skamsen.
50. — 1915.
— Å — å, ingenting. Jag tyckte, jag
såg — Det är bara pastorn. Stig in,
pastorn.
Han gjorde en trugande rörelse.
Pastor Carlander steg in och ställde
sig vid dörrposten. Carl-Henrik stängde
dörren efter sig. Eugen sjönk ned vid
bordet. Gerhard drog fram en stol.
— Sitt ned!
Men pastorn förblev stående.
Marianne tog upp sin bok från golvet och
satte sig på Carl-Henriks plats.
Gerhard gick fram till pastorn.
— Nå?
––-jo, sade pastor Carlander, det
lider nog. Men det blir svårt. Jag
skulle be, att någon ville tysta
drängarna. Det oroar honom.
Gerhard sade:
— Ja, ja, brukspatron gick just för
att säga till. Vill inte pastorn sitta ner?
Det ville han icke. Gerhard återtog
sin plats vid bordet. Pastorns närvaro
besvärade honom, och han rynkade
ofrivilligt pannan. Han började tala
om snön, som föll så ymnigt. Det
skulle bli nödvändigt att ploga upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
