- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:77

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Adolf Agardh - Carl Adolf Agardh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77

lättast förbinder sig, åstadkommer hos naturforskaren
glömska af alla jordiska, materiella fördelur. Om
man läser beskrifningen om Clusii lefnad, om
man följer Linnés – af ofta jordiska hinder
tillbakatvingade - dock obesegrade vetenskapliga
utveckling; om man genomgår hela Botanikens historia,
skall man slutligen finna, att ingen idé, utom
ärans och religionens, räknar så många martyrer,
som naturhistoriens. Orsaken är, att naturens
studium har tvenne egenskaper gemensamma med äran
och religionen, att på en gång vara objectift och
att vara a3Stetiskt, att på en gång omfatta ett yttre
object och tillika genom denna uppfattning sysselsätta
känslan på det lifligaste. Likt religionen bildar det
äfven ej blott martyrer, men äfven fromma och blida
menniskor. Naturvetenskapens historia framställer
få af dessa vilda, bittra och förkättrande tvister,
hvilka inom de öfriga vetenskapernas område äro
så allmänna, aldrig denna orättvisa emot andras
förtjenst, som gått i förväg och hindrat vägen till
en ny ära. Slutligen har naturforskningen äfven det
gemensamt med religionen, att den erbjuder tröst i
sådana förhållanden af lifvet, der all annan tröst
slår f el t. En naturforskare öfvergifvet aldrig sin
vetenskap, och ledsnar aldrig dervid. Rousseau och
Goethe funno i detta studium deras sista värn emot
lifvets tomhet/’

Härmed synes mig Agardh hafva tecknat sig sjelf och
det sträfvande efter vetande, som företrädesvis
sysselsatte hans alltjemnt kunskapshungriga
själ. Det var det förtroliga umgänget med naturens
hemligheter och den aldrig afbrutna korrespondensen
med dess genius, som gjorde hans hjerta så mildt,
så öfverseende och deltagande, så emottagligt för
allt sannt, skönt och stort. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free