- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:229

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Wahlbom - Carl Wahlbom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

229

personer förutspådde honom en lysande framtid som
sculp-tör. Hvad han sjelf tänkte, det anförtrodde han
åt ingen; men väl ådagalade han öppet och genom att
återvända till sina hvilande penslar, att han, efter
en kort utflygt på ett nytt fält, skulle återkomma
och blifva sin första kärlek trogen, samt endast
genom denna trohet lyckas eröfra ett historiskt namn.

Det skulle kunna tyckas, som grundorsaken till ett
sådant fladdrande hit och dit, en sådan osäkerhet vid
bestämmandet af bana, borde sökas i en förslappad
organism, der all sjelfständighet dött ut. Men
Wahlboms vägelsinthet eller svårighet att fatta
beslut och dervid förblifva, kom af helt andra
orsaker, och den närmast liggande torde varit den:
att för många makter trängde sig fram och ställde sig
i hans väg, förebärande för honom samma rätt till
hans målsmannaskap. Hans svaghet var ett öfvermått
af styrka; och om kärlet ej skulle sprängas, var det
nödvändigt att dess beståndsdelar något fördelades,
liksom då målaren på sin palett utbreder och
fördelar färgerna. Det är med snillets eruption som
med vulkanens: såsom en eldpelare bryter den fram,
för att, likt luftbägaren då den kreverar, åt alla
håll stänka sitt mångfärgade regn af gnistor.

Men menniskosnillet liknar äfven solen, sorn,
ju flera strålar den kastar ut åt alla kanter,
sjelf tycks tillväxa i kraft och herrlighet, och ju
mera värma den bortskänker, desto skönare förklarar
sitt eget element af ljus. Dock - hur ofta se vi ej
solen gömma sitt skinande och fa-gerkindade anlete i
skyarnas dok, en sjelftillverkad slöja af dunster,
genom otaliga sugrör uppdragna från deras stamhåll
i stinkande träsk. Dessa moln urladda sig ej alltid
i välgörande och milda sommarregn, utan ock i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/a0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free