Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar I - Konung Oscar I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
arbetet kan man väl säga att ställen deruti påträffas,
der filantropien. nog mycket fallit in i känslopjunk
eller Öfverlåtit sig åt luftfyllda deklamationer;
men om man jemfor dessa strofer med det öfriga,
hållet i en värdig och passionfri anda, och slutligen
härtill lägger den frånvaro af efFektsökeri, svulst
och bombast som utmärkte konungens yttranden,
så i tal sorn skrift, kommer man lätt till den
förmodan att en s. k. reno-vatör här varit framme
och laborerat i otid. Det är bekant att konung Oscar
emellanåt underställde sitt f or f att ar e skåp
litteratörers granskning. Kanske påminte han sig,
då han öfverlemnade denna skrift till påseende, att
rhet orisk grannlåt mer än en gång varit af nöden för
att fängsla uppmärksamheten och i sin mån bidragit
till ett arbetes spridning; men då han nu sjelf ej
kunde beqväma sig att fabricera sådan, följde han en
statsmans föredöme, nemligen Hans Järta, som, enligt
Wieselgrens uppgift, då han skref något åt regeringen,
Öfversände manuskriptet till Wetterstedt, hvilken
skulle ifylla de ställen, der Järta skrifvit: här
fordras fraser, liksom Raynal satte deklamationerna i
Histoire philosophique des Indes till Diderots idéer
och deduktioner - om man får tro fru Btael.
Uti de sköna konsterna egde denne monark en rik källa
till vederqvickelse. Inom flera af dem var han så
tillsägan-des väl hemmastadd. Ritstiftet och penseln
förde han båda med säker hand, och såsom pianist och
kompositör var han af kännare värderad. Han egde ett
för allt skönt och godt emottagligt sinne samt älskade
att i fantasiens verld låta sin själ flyga ut och
der söka en ersättning för den tomhet och ytlighet,
som verkligheten så ofta bjöd honom på. Men han blef
derföre ej svärmare i detta ords vanliga bemärkelse:
ett af dessa inbillningens offer, som framsegla på
tidens elf utan kompass eller styre. Eget att en så
poetisk ande aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
