- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:218

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Adolf Norling - Sven Adolf Norling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rinärstallet, der öfverdirektören för tillfället
uppehöll sig, blef Norling uppbragt, skyndade till
ordonnancen och röt: "dig karl skall jag åtminstone
lära att veta hut, rid genast ut". Generalen, träffad
af den släng åt honom sjelf som låg i befallningen,
svängde förbittrad genast om sin häst, yttrande
till Norling vid utridandet ur stallet: att han
icke blott skulle komma ihåg hvad som passerat, utan
äfven visa herr öfverdirektören att han kunde lära
honom lefnadsvett. "Herr general," återtog Norling,
"det behof s icke, men vill ni lära mig att hushålla,
så tackar jag er på förhand". (Generalen var nemligen
känd som en mindre god hushållare).

Norling förnekade aldrig sitt goda hjerta. En behof
-vande, som anropade hans hjelpsamhet, lemnade
han aldrig ohulpen, såvida det stod i hans makt. I
förhållande till sina små tillgångar gaf han mera,
än måhända rätt var. Då en af hans bekanta, i hvars
hus han ofta erfor »mycken gästfrihet, oförmodadt
kom att göra cession, var Norling en af de få af
de många gästerna som fortfor att besöka den förr
så välmående och nu så utblottade familjen, för
att dels trösta och upprätthålla modet hos det af
olyckan hemsökta värdfolket, dels bispringa det med
allt möjligt understöd.

Sent en afton, då Norling från ett gladt lag hade
brutit upp och var stadd på hemvägen, möter han en
drucken åkare som obarmhertigt piskar sin uttröttade
häst. Den gamle hästläkarens blick upptäcker genast
att hästen är sjuk. Uppbrusande som alltid, då han
förnam en orättvisa, skyndar han fram, fattar hästen
i tygeln, stannar åkdonet, går derefter till åkaren
och förebrår honom hans omensklighet. Denne svarar
i början sturskt, men af bry tes i harangen af några
kraftiga örfilar, faller derpå till fota och bekänner:
att han visserligen känner att hästen är sjuk, men att
han saknar medel till medikamenter och läkararfvode. I
ett ögonblick är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/b0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free