Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Adolf Norling - Sven Adolf Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
omorganisation nödgades (!) lemna denna befattning,
men äfven inom den inskränktare verkningskrets, som
han sedan erhöll, fortfor han att, ehuru med brutna
krafter, egna sig helt och hållet åt sin konst/1
Ja, visserligen "undgick ej hans system anmärkningar",
men från hvilket håll och från hvilka personer dessa
kommo - derom hade allmänheten åtminstone bort få
en vink. Det hade kanske då visat sig att de, som
anmärkte, dertill icke af några egenskaper voro
berättigade, och att sjelfva tadlet icke alltid
grundade sig på de ädlaste motiver. Hvad åter de
"brutna krafterna" angår, så hvem sönderbröt dem? Icke
tjensten, icke tiden - utan en kotterimanöver, under
hvilken en jätte kom att stappla öfver en hop dvergar,
som fräckt men försåtligt hade ställt sig i hans väg,
och hvilka han ej upptäckte förr, än det var för sent
att sparka dem undan.
Redan under Carl Johans regering försökte denna
i skumrasket agerande liga att störta Norling
och befria de tvenne veterinäranstalterna från
en gemensam chef. Tvenne gånger lät denne konung
utfärda skrifvelser, deruti han lofordade Norlings
förtjenster och lät förkunna sin vilja: att båda
läroverken fortfarande skulle förblifva under sin
dåvarande styresmans öfveruppsigt. Hvad som icke lät
sig göra då, skulle sedermera lyckas och hvarföre? jo,
emedan ISorliiigs motståndare under väntningstiden på
ett gynnsammare tillfälle hunno tillvexa i makt och
i ett slags yttre anseende, äfvensom att förbereda
katastrofen. Och denna, för aj:t tala rent ut, kom
slutligen som en tjuf om natten. - - - - -
Men - låtom oss vända oss bort från dessa oförrätter,
för att i stället påminna oss med glädje de af våra
för alltid bortgångne, som redligt och oförtrutet
arbetat i vetandets tjenst - onekligen ett värdigt
sätt att hedra dem och att på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
