Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
en och annan skulle tagas för rent allvar,
äfvensom det nog mycket fria språket, anbefallde
utgallringen. Emellertid och för att döma af vissa
i dessa utelemnade stycken återupprepade bisatser,
var v. Braun en afsvuren fiende till allt känslopjunk
och koketteri med ihåliga fraser, bild- och ord-prål,
hvilket allt han med ett gemensamt namn benämnde
"litterärt kattguld". Han fordrade att sången ur
skaldens själ skulle utan födslovånda, men fullväxt,
stiga fram, som Mi-nerva ur Jupiters huivud, och,
såsom hon, uti sin blick och på sin panna bära
dopattesten om sitt högre ursprung. Han ville hos
sångmön alltid se det evigt unga, och hos henne
alltid finna en om de egna behagen fullkomlig
okunnighet. "Kuneberg - yttrar han - fann jag
enkel och anspråkslös. Det akta snillet visar sig
inför den förkonstlade verlden såsom ett barn, men
"sådane höra himmelriket till", sade den största
skalden". Af nu lefvande svenska litteratörer slöt han
sig närmast till Strandberg (Talis Qualis), Blanche
och Crusenstolpe; de båda förstnämnda tycktes han
sätta främst inom det vittra yrket, och den sednare
kallades af honom "svenska språkets störste tolk".
IJtom de uteslutningar jag nämnt, har jag äfven funnit
skäl att förbigå det mesta af sådant i dessa bref,
hvilket innehåller redogörelser för och beskarmelser
Öfver de "ständigt intrasslade affärerna". Flera
af dessa uppsatser gifva vid handen att v. Braun
periodvis hushållade rätt väl (isynnerhet var detta
fallet då "ett större arbete var under gör-ning") och
att han hade reda på sina inkomster och utgifter. Att
"styfrarna aldrig ville räcka till", var en stående
be-skärmelse uti hans klagovisor öfver det jordiska
eländet. Uti brydsamma ögonblick och då tvåfota-bj
örnarna blefvo, i hans tycke, honom något för
närgångna, då grep han gemenligen till lyran, i hopp
att med dess bevekande toner "göra vild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
