Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
skönhelcr och sin rikedom på sällsynta naturalster kan vara nog
för att rättvisa detta omdöme. Men äfven det öfliga af denna
kust förtjenar i hög grad upmarksjnihol. Hvad intresse delen
norr om Motala ström eger för Botanisten, derpå lemna
Holmgrens anteckningar (Bot. Not. 1811 N:o 8) elt bevis — och att
äfven delen mellan Motala ström och Omberg eger stallen, som
skulle rikligen belöna en sorgfällig undersökning, derom är jag
fullkomligt öfvertygad. Som elt ringa bevis harpa får jag
meddela några anmärkningar öfver Vadstena-traktens vegetation,
dock förnämligast rörande den strax norr om Vadstena, vid
Vettern, belägna Hagebyhöga Församlings. Anmäl kningarne
grunda sig på observationer under ett par månader af 1810 års
sommar.
Slider om Motala ström vidtager, såsom bekant ar,
Östergötlands slättbygd; dock ej omedelbart, ty en skogbevcxt ås
utgör Motala dalens södra gräns, inen sänker sig dock snart till
ett jemnare land. Kusten vid Vettern söder om denna ås
antager dock ej genast den öfriga slallei.s karakter. Den är ett
land med sandåsar och kärr omvexlande med af löfträd bcvexta
kullar, åkerfält och ängar. Isynnerhet inom Hagebyhöga socken
äro dessa sandåsar och kärr talrika, men uphöra söder derom.
Trakten kring sjelfva Vadslena är fullkomligt jemn och ganska
obetydligt högre an Vetterns vattenyta. Vetterns strand
mellan Motala och Vadslena utgöres med få undanlag af rensand;
intill denna ligga sandiga betesmarker och åkrar eller ock olla
sköna ängar, bevexta förnämligast med lik och Asp, t. ex. de
herrliga Medhamraängarne. Kärren gå sallan fram till sjelfva
sjöstranden. Parker af Gran hafva funnits här och der, men de
nu återstående äro få. Ortens lundar beslå vanligast af Asp
och Hassel, ulom vid sjöstranden der äfven andra trädslag
fore-komma. — Jordmånen är sandblandad. Berg och större stenar
höra till rariteter. På mindre stenar eller sä kallad
klappersten är dock ingen brist; äkrarne äro ofta dermed öfversållade.
— Det lager af ofvergångskalksten, hvarpå hela slaltlandel
hvilar, går har ofta, isynnerhet i kärren, nära jordytan. Allmogen
brukar stundom att i dessa karr upgrafva mindre hällar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
