Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Ila bil a l loeis sylvaticis lurfosis madidisque ad radices alp.
Walli Lapponiæ Lulcnsis, Jemtiæ frequens; Dovre, Lom
Gudbrandsilaliæ.
Beskr. Växer tufvig. Bol n. krypande, roed långa, fina,
Ii vi ta rottrådar. Slje/k (utsändande süoll med ofvan jord
up-böjd och rosellfonnigt bladig spels) från finger- lill quarler-hög,
enkel, vid basen n. rolslående, snarl rak, blommande i spetsen
framål lutande, stundom båglikl upböjd, afbloinmad upräll; de
nedersta sljelkmellanlederna kantiga, glatta och ljusare; de
mellersta (purpurfärgade) och öfverste (grönaktiga) trinda,
öfverallt glest beströdda med ell lilllryckl tunnt ludd, ehuru
med 2 föga märkbart hårigare linier. Bladen trubbiga, opaka,
glatta, helbräddade eller atlägset och (ini bugtlandade (med
knappast mer än 3 små länder i hrädden); de nedre mer tält
samlade, motsatta, spadlika, oftast rodnande, med vinglikt half|
sljelk-omfattande och nedlöpande bladskaft; de mellersta motsatta,
fullkomligt jemnbreda med tvärt rundad spels; de öfre
stundom skiftevisa och obetydligt bräddtandade. Blomshnfl
nedböjda, korta, trinda, läll och smält hvilludna. Blommor/te små;
foderflikarne aflånga, trubbiga, i brädden purpurfärgade, glatta.
Kronblad af mig alllid sedda hvila, vigglika, urnupne,
trubbiga, ulan ådror, dubbelt så långa som fodret. Märke/ klubblikt,
lyd 1 ig t urnupet. Fru kl ämne myckel glost beströdt af tilltryckta
hvila hår. Frökapseln med äfven under loupe knappl
märkliga hår, glänsande,-oftast rodnande, slutligen upräll. Frön
omvändt koniska, längre och smalare än föregående, kantigt
2-l’å-rade, omärkligt prickiga.
Betraktar man nu alla dessa inhemska synonymer, såskall
man finna alt en del förena och en del åtskilja dessa arter.
Till de sednare höide Linné, hvilken, då han i Luleå
Lappmarks fjelldalar först såg och beskref fjellväxlerne, äfven om
dessa Kpilobia hyste alldeles samma åsigter som nutidens nyaste
författare, ehuru ban sedermera, skiljd från fjellnaturen, oriktigt
mindes och derföre oriktigt sammanförde i 2:a uplagan af
Flora Suecica Ep. origanifoUnm med Ep. mon!anum (I. c. N:o
329), och Ep. lineäre, med paluslre. — Wahlenberg
ställer Ep. »riganif otium under Ep. alpinum och Ep. lineäre
under paluslre, ehuru ban i FI. Lapp. (I. c.) yttrar "ncc
dubi-lo quin Ep. paluslri aflinius sil* (E. origanifolium). —
Dillar I man har under Ep. alpinum förblandat 1) en pygmeisk
form af Ep. alpinum , som kallas a) Liunærnum, 1) Ep.
origanifolium, den ban orätt benämner a/sinifo/ium, och 3) den
verkliga Ep. alpinum, här y. nu! ans; saml under Ep. paluslre
npförl Ep. lineäre (kollektiv) såsom en liulanl varietet. —
Lindblom, Epilobiernes utmärkte bearbetare, yttrar all "det
behöfs knappast mera än en dag i Juli månad göra en exkursion
på Dovre, för all träffa former, om hvilka man stadnar i full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
