- Project Runeberg -  Botaniska notiser / 1849 /
11

(1839-1846)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

nerna öfvergå lill bladrosetter, är det dock en tydlig
skillnad mellan dessa båda bildningar; rosetterna kunna lill
oeli med stundom, dä de förekomma bland hög mossa
eller på lös sandjord, förlängas nedanföre bladen till en
slags caudiculus. De först uppkommande bladen äro
mindre, mera helbräddade och afvissnandc, och ifrån deras
midt utveckla sig sedermera de egentliga rolbladen samt
(jvarblifva och bilda nya bladrosetter. Rätt ofta bildas
rosetter i bladvinkJarna, men hos andra nedom eller från
sjelfva roten.

3) Förökning (jenom slutna knoppar försiggår från
sljclkens bas först sedan örten är afblommad. Delta sätt
är egendomligt för de arter, som äga en förlängd och
bladig stjelk, synnerligast Accipitrinæ. Hos dessa
förvandlas de första bladen, för den instundande vinterns
skull, till fjäll, de nedre vissna förr än de öfre ocb alla
de öfriga stiga normalt upp på stjelken.

Liksom i rotbladens vinklar, eller nedanföre dem,
nya individer uppkomma, så kan sjelfva plantan ur
bladvecken förökas till nya stånd eller blomgrenar. Stjelken
är hos Pilosellæ enkel; greniga former äro, såsom nyss
visades, stolonbildningar; men alla öfriga Hieracia äga en
grenig stam, ofta blott i anlag, ty till och med hos de
enklaste individer finner man alltid i hvarje bladvinkel ett
grenämne, och det beror af yltre momenter, huruvida
detsamma utvecklas eller ej. Pilosellernas förmåga att
bilda sidostjelkar eller stoloner motsvarar fullkomligt de
öfrigas anlag till förgrening.

Bland dessa växters biologiska förhållanden kunde äfven
upptagas deras mjölksaftighet, hvilken hos åtskilliga arler
är särdeles olika, samt hårens egenskap att pä gamla
exemplar hvitna och på sådane, som länge förvarats i
herbarier, blifva roströda, en egenskap, som dock för vissa
är mera utmärkande än för andra. Fläckiga blad
con-slituera icke ens varieteter.

Bland artkännemärken inlager tvifvelsutan
öfvergången till blomställning ett utmärkt rum. Anthelan är af
2::ne slag: 1) afsfàljd (discreta), då de verkliga bladen
up|>-höra nedanföre anthelan och tvärt visa sig såsom bracteer;
2 > sammanhängande (coMigua), då bladen småningom och
omärkligt öfvergå till blomskärui, eller alla blomskaft un-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:34:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/botnotiser/1849/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free