Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
skap med S. aurita. Bel (vekes, sot» skulle med mera saniioiiklieL
<lt’ii hvhrida formen uppträda hvarest de båda slamarlerna frodas»
än pä en lokal, der den ena alldeles saknas. — Slutligen böra vi
tillägga, alt de exemplar, hvilka vi frän Prof. VV ini mer erhållit
under namn af S. finmarkica, ej till alla delar äro identiska med de
svenska, dem vi haft tillfälle se ocli hvaraf vi beskrifvit och afbilda!
tvenne former.
S. angustifolia Wulf. -hafva vi redan förut i denna tidskrift
(p. 45) visat ingalunda kunna anses såsom hybrid, alldenstund den i
KOpinge-åns gamla, igenvallade strömfåra skjöt upp långt förr än S.
piminalis ditplanterades. Detta historiska bevis torde vara
tillräckligt, äfven om icke karakterer vore del, att gifva den värdighet af
sjelfständig art.
S. undulala Elirh. förekommer, .såsom tidan flerfaldiga gånger
blifvit uppvisadt, fullkomligen vild så vid Upsala som Stockholm
och flerestädes, utan att på någon enda af dessa lokaler S.
arnyg-dalina någonsin fun/iits. Dessutom kunna vi ej dölja, alt dess
hybrid» natur synes oss ganska föga utpräglad, vare sig i karakterer eller
habitus; hvad den af S. viminalis äger, är sannerligen obetydligt,
och bladen, som visserligen hafva tycke af dem hos S. amygdalina,
kunna likaväl påminna 0111 iS’. jragilis eller ännu bättre >V. viridis.
Medan vi kommo att nämna .S’. viridis, böra vi yttra den
förvåning vi ofta erfarit öfver att ej halva sett. denna lörklarad i In In i
-ditels-tillstànd. Få pilar låna sig deråt så väl som denna, och fastän
vi i det längsta vilja tro på dess arträttighet — bestyrkt cj allenast at
karakterer och geographisk utbredning, utan ännu mera af dcu fullt
analoga formserie den äger att uppvisa bredvid <V. fr agi/is (med S.
decipiens) «ch S. alba (med ilen här viil Stockholm nvss funna
vackra formen virescens I) — så lilllro vi oss ej ännu ega tillräckliga
vapen för all skydda den mot dem, som skulle önska att vindicora
densamma en bastard-natur.
S. rubra Huds. förekommer hos oss ej annat än odlad och
ganska sällan förvildad, hvarföre vi ex autopsia ej kunna yttra oss öfver
dess hybrids egenskaper. För oss synas de dock nästan oantagliga,
dä man finner t, ex. hos Wahlenberg i dfess Flora Carpathorum
p. 3l(i, delta yttrande »hab. ad lluvios el rivulos planitierum
inon-liuirique ceteris omnibus ubique longe frequcnlinr,» men ej med ett
enda ord antydt, att någondera af de supponerade stamarterna, S.
purpurea och S. viminalis, förekomma inom detta gebict !
■V. lanceolata Fr. (hvilken vi ej kunna anse fullkomligt svnonvin
med S. acuminata) anser Prof. Wi mm er hafva uppkommit af S,
viminalis o. S. Caprea. Sà torde ej förhållandet vara hos oss.
Det är i Skåne en bland de allra allmännaste arter, uppträder alltid
i massa, emst på slättlandet, der S. Caprea, om den alls linnes
nedanför den norra skogstrakten, är ganska sällsvnt. åtminstone i
sällskap med S. lanceolata. Att både S. viminalis o. S. Caprea väl
lördraga det nordligare Sveriges klimat, to en ej S. lanceolata, är
kanske intet bevis för var åsigt; men ställer man bredvid dylika
förhållanden denna pilarts hela utseende och karakterer, torde dess
artratt blifva tydligare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
