Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483
taga all uppmärksamhet i anspråk, och det hör derföre
ej förundra någon, att vi i främsta rummet meddela en
skildring af dessa.
Ölands kalklafs-vegetalion, som i det närmaste
öfverensstämmer med Gottlands, ehuru åtskilliga utmärkta
arter, som p.à den sednare ön förekomma, saknas på den
förra, kan inan sönderdela i 2:ne, den ena beslående af
de egentliga kalklafvarne, hvilka, oin jag så må uttrycka
mig, förekomma för kalkens egen skull på kalken, der
denna träder i dagen pä landtborgens sluttningar eller på
stengärdsgårdar eller andra lösa stycken, den andra eller
alfvarelafvarne, hvilkas tillvaro synes betingad lika mycket
af alfvarens natur i öfrigt som af kalken, och som
uppträda, isynnerhet der berget är läckt af en tunnare
jordskorpa eller af mossa *).
Den mest karakleristika och måhända allmännast
spridda bland de förra är Verrucaria rupestris, ty
knappast finnes någon kalksten, som en tid legat i dagen, utan
alt man på (len finner nämnda laf eller åtminstone spår
efter den, beslående i de fördjupningar af ända till elt
knappnålshufvuds storlek, som dess apothecia bilda i
stenen innan de bortfalla. Dessutom märka vi Sagedia
viri-dula och en annan art af detta slägte, som närmast
ansluter sig till S. verrucarioides, Parmelia calcarea,
circi-nata, murorum, cervina-glaucocarpa och mutabilis, Biatora
aurantiaca-calva (särdeles på de lösa stenarne efter något
gammalt brott), triptophg/la-corallinoides, lurida (i
springorna af landtborgens sluttning), Lecidea albo-atra och
sahuklorum-pilularis, Opegrapha saxatilis, Verrucaria
co-noidea m. fi. samt för öfrigt på ett och annat ställe några
af våra vanliga granit-lafvar, här knappt igenkänliga för
sin uppsvällda, vanligen hvita crusta, t. ex. Parmelia atra,
saxicola m. fi. — Då man deremot inträder på alfvaren,
mötes man först af Biatora fulgens och decipiens,
Clado-nea alcicornis och endiviæfolia, pyxidata var.,
cornuta-ver-micularis, Parmelia lendigera, varieteterna terrestris och
alvarensis af Cetraria juniperina, Evernia prunastri-arena-
*) Några bestämda och säkra gränser mellan dessa tvenne
afdelningar kan man dock naturligtvis ej utstaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
