Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
idé af likhet, som gör det svårt att med säker bestämdhet
• °
särskilja slägtena. A andra sidan innehålla vissa s. k.
familjer t. ex. Melanthaceæ, Scrophularineæ mycket bestämdt olika
grupper, slägten och arter, men kunna sjelfva med svårighet
definieras som en enhet. Naturligtvis finnas härifrån många
och vigtiga undantag; men klart är, att ju mera under den
historiska utvecklingen formerna (arterna eller slägtena) af en
typ (slägte eller grupp) ökas, desto mera närstående och
svar-utredde blifva de sinsemellan, och tvertom i motsatt fall eller
när vissa former under tidernas lopp hafva dukat under.
Genom odling kunna vissa varieteter väl fortplantas,
andra deremot med lika lätthet framalstras; arter, som länge
förblifvit oföränderliga, börja plötsligen afvika och bilda en
mängd varieteter nästan i oändlighet under obegränsade
generationer. Alla dessa varieteter sträfva ej att återkomma
till, men att ännu längre aflägsna sig från urtypen; man ser
ej föråldrade kulturformer återtaga stamformens utseende eller
karakteren Härtill kommer ytterligare det factuin att i många,
om ej de flesta fall, individer af samma species befrukta
hvarandra medelst insekter och ej medelst generationsorganerna
inom samma hylle (ss. hos Orchideæ, Compositæ, Gramineæ
&c.J, hvarigenom också, om än indirekte, bevisas att arternas
beständighet ej är regel, men väl deras möjlighet att variera,
på samma gång deras vitalkraft ökas. Hvad hybridisering
angår, så är den verkligen mindre allmän än många tro,
produkterna oftast sterila och deras karakterer ej alltid
tillräckliga att bilda nya varieteter. Hybridernas tillvaro skulle
också just bevisa växternas benägenhet att bilda föreningar;
nu talar deremot deras ringa förekomst just för växternas
benägenhet att skilja sig åt genom nya, fria bildningar,
varieteter, former eller, om man så vill, arter.
Naturen har således en benägenhet att genom omärkliga
gradationer mångfaldiga växtformerna, samt att sedan förstöra
några och isolera andra i skiljda grupper, såväl genom deras
organografiska karakterer som genom deras habitat. För
att då förklara, huru naturen åt dessa former gifver en
temporär beständighet, synes den af Darwin och Wallace
uppställda hypothésen 0111 naturligt urval den mest
tillfredsställande. I korthet framställd är deras theori följande. Hvarje
växt- eller djurform sträfvar årligen att i större eller mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
