Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
deremot vid Mäsinge nära Torekow (enl. ex. af Doc. J. O.
Rosenberg).
Närmast denna varietet står utan tvifvel Langes S.
purpurascens, som enligt Prof. Langes egen muntliga
uppgift af honom betraktas som en form af maximum. Jag
har ej sett ex. af denna form, men den afviker från Liljas
beskrifning hufvudsakligen genom bredare blad och synes
således vara en form, som närmar sig S. maximum. Prof.
Fries anmärker i Bot. Not. 1841 s. 191, att den genom
odling öfvergår till -S. maximum.
För den art, som i Sverige kallas S. Telephium, har
jag i det föregående begagnat namnet S. maximum, då detta
ej är underkastadt någon misstydning. Namnet S.
Telephium har deremot användts i flera olika bemärkelser, och
ännu i dag är man ej ense om, hvilken art det egentligen
tillkommer. G reni er (1. c. s. 270) tager namnet i samma
mening, som de skandinaviska författarne. Babington (Man.
of Brit. Bot. ed. 5. p. 129) förstår dermed S. purpurascens
Koch. Drejer (1. c.) betecknar med detta namn S.
purpurascens Lange och slutligen användes det af
Reichenbach (FI. exc. p. 550) för S. Fabaria. Koch. I alla dessa
fall citerar man dock Linné som namngifvare, ehuru det af
Linnés skrifter är uppenbart, att han aldrig skiljt dessa
arter åt. I Sp. pl. ed. 1 (tom. 1. p. 430) tillhöra ß. och y.
S. purpurascens, 8. och s. S. maximum. På samma sätt
framställas dessa växter i ed. 2 (tom. 1. p. 616), hvilken
upplaga, ehuru senare, vanligen citeras. Detta bevisas
slutligen deraf, att i FI. suec. ed. 2. p. 152, der Linné väl
endast har S. maximum i sigte, äro dock de kännetecken,
som anföras, endast sådana, som äro gemensamma för båda
arterna.
Rättast synes mig vara att behålla Linnés namn i
Linnés mening, d. v. s. kollektivt för båda arterna, då
troligen alltid författare komma att finnas, som anse dem som
former af en art. Så anses de t. ex. af Patze, Meyer &
Elkan i FI. der Prov. Preussen (p. 459). Men skall nam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
