Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
hakon hjelmqvist och elsa nyholm
karakteristiska små »binerverna» mellan de större nerverna förekomma
även. I likhet med ehlin äro bladen emellertid avsmalnande mot kanten
och ha en sklerenkymribba längst ut i denna, och översidans
epidermis-celler äro större än undersidans. Översidans papiller äro f.ö. inte så
täta. Fruktgömmet erinrar i viss mån om elata; f.ö. likna axen mer
aquatilis, medan stråbasernas slidor starkt erinra om C. elata.
Carex aquatilisX. fusca har ej några speciellt utmärkande
karaktärer i bladanatomien, eftersom de båda föräldraarterna överensstämma
i de viktigare karaktärerna; båda ha ju t.ex. uppåtböjd bladkant och
papiller på översidan. I fråga om bladens tjocklek och kärlsträngarnas
läge i bladskivan är den dock + intermediär. Ytan kan än vara mera
jämn som hos aquatilis, än mera buktad som det är vanligt hos fusca.
De bästa anatomiska karaktärerna finnas nog bos fruktgömme och
axfjäll; genom att fruktgömmesprötet är uppsvällt, skiljes hybriden
från C. fusca, genom att det ej är så starkt uppsvällt och genom att
axfjällen äro ganska starkt papillösa. skiljes den från aquatilis.
Carex aqiiatilisXyracilis är tydligen sällsynt; vi lia endast sett
några få exemplar från norra Sverige. En insamling från Torne
Lappmark, Vassijaure station (E. Nordström 1934) visar ganska vackert
såväl i det yttre som i anatomien vissa aquatilis- och vissa
yracilis-drag. Anatomiskt äro bladen mest lika aquatilis; det finns papiller på
båda sidor, men undersidans äro låga och rundade, liknande dem, som
det ibland kan förekomma hos aquatilis, och kärlsträngarna äro
närmade ål undersidan. En överensstämmelse med (jracilis är däremot,
att översidans epidermis är tydligt tjockare än undersidans. Elt
exemplar från Haparanda (E. Nyholm 1946) är också mest likt aquatilis,
men i bladkantens och mittnervens utbildning liknar det (jracilis. En
tredje kollekt slutligen, från Hälsingland, Borr (G. Lidman 1934) är
än mera aquatilisWk: det är egentligen blott på fruktgömmena
(nerviga, med ej så starkt uppsvällt spröt), som man kan se inflytande av
C. qracilis. Alla ha relativt låga papiller på undersidan.
Av Carex aquatilisXhalophila föreligger ett ganska rikligt material
från Finland. 1 det yttre liknar hybriden ofta starkt C. halophila
genom de spetsiga, ofta uddspetsiga, axfjällen m.m., och även
anatomiskt liknar den denna, bl.a. genom den buktade bladytan, den
mäktiga, ofta 2-skiktade hvalina vävnaden över mittnerven, genom alt del
finns papiller på båda sidorna och alt den övre epidermis ofta är
tjockare än den undre. Den avviker emellertid genom alt bladkanten är
något uppåtböjd, med en sklerenkymribba på översidan, genom att
papillerna ofta äro avsevärt större på översidan, sklerenkymvävnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
