Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Studentmössan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE
IS
med ett magert, av år, vindar och solsken alldeles
rött ansikte, med en stor näsa. Kring hjässan drog
sig en grön hårkrans, och på hakan hängde ett vitt
bockskägg. För resten var han slät. Han var
synnerligen långsam och betänksam i alla sina rörelser, och
i allt han sade kommo orden droppvis.
Alltsen våren hade nu hans hustru legat svårt sjuk.
Engång hade jag sett henne genom ett fönster. Lång,
förskräckligt mager med ett ansikte, till större delen
svavelgult men grönt i alla skuggor.
Och just när jag firade mina triumfer med
studentmössan, dog hon, ett vitt lakan kom för fönstren, som
ställdes på glänt och snart utsläppte den kvalmiga
liklukten. Och gubben klädde sig i svart och med vit
halsduk.
Så skulle hon då begravas, och hela hamnen blev
bjuden och bönderna uppifrån byn, allt som hade liv
på ön, kort sagt.
Det var en glödhet dag. Hamnborna hade klätt upp
sig och drogo omkring sysslolösa som en söndag, och
nere vid vår sjöbod låg bogserarn, som skulle ta kistan
på släp i en skötbåt.
Redan på morgonen hade kistan burits ut ur huset
och ställts på bockar på en öppen plats ovanom stugan.
Och i stugan hade rustats till efter den döda.
Gardinerna fläktade lite för draget, och det prasslade i de
torra lövruskorna.
— Nu vet du, Nordström, att du ska klä dig fin
i dag! sa gumman till mig. Alldeles jussom då hotellet
invigdes.
Själv var hon uppsträckt i tjockt svart siden av
detta förunderliga slag, som fanns gammalt i världen.
3. — N ordström, Bottenhavsfiskare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
