Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Studentmössan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE
IS
heller. Utan han står djupare. Och därför ska vi lägga
ett par famnar längre ut. Det är alltihop.
— Det är alltihop, det, att detta blir aldrig av!
— Jo.
— Nej.
Nå, hur vi bråkade, så uppnådde vi till slut en
kompromiss. Halva antalet skotar lades, som jag ville,
och halva, som jäntorna ville. Men, då det nu var
jag som rodde, så kunde jag gudilov fuska lite, och
det gjorde jag med det lättaste samvete i världen, så
att jag fick deras skotar också ett stycke längre ut än
vanligt.
Och så kom soluppgången, och sensommarmånen
sjönk bakom ön.
Vålan låg och flöt i den glittrande, blåa brisen, och
och när jag kavlade upp ärmarna och knöt på
vaxduks-förklät, var jag full av spänning.
Jag grep tag i vålan och vindade upp svinhårslinan,
och skötstroppen kom glidande därnere i det
glasklara vattnet — jag tyckte, den glimmade.
— Är det strömming i stroppen? undrade jag. I
så fall har jag skötan full, ty det är gammalt märke.
Och jag halade, det var som den nyaste
fårskinns-fäll! Så raggig och vit var skötan! Så full i strömming!
Hurra! Jag hade räknat rätt. Jag fiskade!
Näten voro så fulla, att jag måste slå hela famnen
om dem för att få dem in över relingen, och inom
kort stod jag över knäna i en pipande, gnällande, hal
massa.
Jag jublade, det var en sak.
— Ser ni, att jag hade rätt nu, jäntor? Va?
— Och hal in, du, bara! sa Olga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
