Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Ack, Herre, straffa icke mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTEN H A VS F1S KA R K
165
Kylan hade tilltagit, och i mörkret, som låg över
hamnen, syntes de otaliga stjärnorna som tätt
hängande vita blommor på en gren av världsträdet,
skuggande över denna lilla undangömda flik av jorden.
Det lyste immigt ur det hopkrupna kapellets fönster,
och klockhuven syntes likt en tallkrona över taket.
De tre fiskrarna skildes vid grinden och försvunno i
mörkret, var och en åt sitt håll.
Dimmigt ljus skymtade nu i alla fönster, ett
orörligt ljus, som om någon liten sol skulle blivit tänd på
julafton i varje stuga, men det var av julens
högtidliga talgdankar.
Och ur mörkret, bortom de skymtande uddarna
under stjärnhimlen, dånade havet.
II.
Hustru Ångerman, som var en präktig människa,
hade ordnat stugan grann med eld i spisen, julljus,
enris, kaffebord med vit duk och de vackra
kopparna, pappersblommor och en stor skorpkorg.
Pojken, som hon det året hade inhyses, en stackare
om tolv år, hade hon tvättat, kammat och klätt snygg,
och nu satt hon vid fällbordet under julljusen och
stavade Gamla testamentet, medan pojken Nils satt
i spisvrån och lutade sig mot väggen, orörligt
stirrande på julbordet.
Nederst vid dörren stod tvåkannshämtaren med
brännvinet.
När Ångerman kom in, var han nära att stjälpa
omkull hämtaren. Han tog den, han lyfte den, han satte
den på kaffebordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
