Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Ack, Herre, straffa icke mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFJ SKARE 14 9
Sitt ljus nu solen döljer,
och natten överhöljer
det stora luftens tjäll,
min sol, o Jesu, visa
mig dina nåd upplysa
med dinom and min mörka själ.»
Sedan alla stroferna sjungits, började den gamle
fiskargubben att med darrande röst läsa en betraktelse
ur postillan, och från kvinnornas bänkar hördes
snyftningar och fromma upprepanden av den gamles ord.
Men några av karlarna pratade halvhögt inbördes,
och det märktes på alla, att de supit in julen.
Slutligen reste sig en bonde uppifrån byn och
rag-lade ut. När han kom i förstugan, gav han över under
hörbara jämmerrop, så att gubben Griis stannade i
läsningen och ett ögonblick betraktade sina åhörare.
Då hördes plötsligt en suddig röst:
— Hå, gam-Griis, ha’nt du hört en spya förr, så
du kan läsa gudsordet för det!
Man vände sig, och då såg man Jonas Ångerman
med blanka och tomma ögon knyta näven mot
predikstolen.
En gammal bonde, som satt bakom, knuffade honom
i ryggen, men det skulle han inte ha gjort, ty i samma
ögonblick som den sjuke bonden återkom från sina
förehavanden i förstugan, fortsatte Ångerman inne i
själva gudshuset, och han lämnade sin tribut under
bölande och illvrål.
Griis slog igen postillan och gick ner från
predikstolen, karlarna hjälptes åt att fösa ut Ångerman, som
ömse hickade, ömse svor och hädade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
