Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Fiskarglädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 2
LUDVIG NORDSTRÖM
marschera genom hamn och vara oppkäftig och kasta
slämpord som förr.
Fader Ångerman och Simon Locknéus rodde båt om
båt. De sutto båda vid årorna. Simons son var dräng
hos Ångerman denna sommar.
— Det är unnerlitt, att det har komme nan
strömming, når det int ha vuri just na mycke tå’n på hela
sommarn, sade Ångerman.
— Han ha stått yttrom sättningen hela tiden. Int
ha’n följt na märken. Int ha en fått si nan mör. Jag tör
på bli gammal nu, jag begrip mej rakt int mer på fische.
Int är det, som det var förr! sade Simon.
— Nej, sade Ångerman betänksamt, int är det, som
det var förr. Jag tyss, det är unnerlit.
Om en stund sa han:
— Jag tro rakt hela hamna fische. Dom skväle1
falit på alle ställa.
— Det är för det är. först gånga i år. Det tör fäll
int vära så myttje, som det hörs.
— Men jag tyck, dom ruge2 nog fögan sanklast
allihop, tyss jag.
— Ja, dom ruge nog. Men dom ha sköta där i båta
med, och sten, ska en veta, och vatten ha dom med.
Ha dom en åtte, tie kagger i vern båt?!
— Nog tänk jag, dom ha det.
De yttersta båtarna, från nordligaste
sättningsplatsen, hade redan satt segel och kommo seglande rakt
ur himlen ner mot dem, som lågo kvar vid skäret.
I första båten, som bara flöt ett par tum hög
midskepps, stod en hundracka i framstammen och
ill-skällde, jäntan låg mot strömmingshögen, över vilken
1 Skväle — ropa, skrika. ’ Ruge = synas, tyckas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
