Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Från Ångermans sista dar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE
22 s
— Garnet stod rätt upp och ner, svarade Ångerman.
Tro du vi få storm.
— Jag känn int nån sug i luften, jag vet int. En
få fäll sova med ett öga omsänder, sade gubben
Locknéus och kröp ner.
Så gjorde man ock i Ångermans båt, och natten
vilade över havet och de båda båtarna. Danke låg
länge vaken och såg, att ett par stjärnor tändes, men
till sist somnade han, och bara gubben Ångerman
var vaken i båten.
II.
En alldeles ensam mygga kom surrande över de
sovande. Varifrån kom en så ensam mygga? frågade
sig gubben Ångerman, som låg med fårskinnsfällen
ända upp till hakan och mössan ända ner på näsan.
Under mösskärmen följde han med blicken den
surrande myggan, som ibland liknade en fågel långt borta
i himlen och ibland liknade en fluga, när den var
tätt inpå honom. Slutligen vände den, surrade en stund
och blev tyst, och när ännu en stund förgått, gjorde
Danke en häftig rörelse, och sedan hördes intet mera
surr. Nu är myggan död, tänkte gubben, och då kunde
han inte låta bli att skratta för sig själv.
Havet dånade inte så starkt längre. Även det var
sömnigt; bara var tredje eller var femte våg orkade
brusa mot klipporna, och de andra gledo sakta in.
Luften var stilla, ty bruset kom jämnt och med
bestämda mellanrum. Men högre upp fanns nattvinden,
ty molnen släpade fram; de gingo inte fort, men det-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
