Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Jonas Ångermans himmelsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE
22 s
man, sa Söderberg. Det håll på bli bekant med
dödsfallet nu.
Ångerman såg hastigt ner. På vedbackarna hade
man sänkt yxorna, kvinnoansikten tittade ut genom
dörrar och fönster och ropade:
— Va säj I? Ha Ångerman vurti död?
— Ja, hon säj så, Johanna, svarades från
vedbackarna. Och det tillades:
— Men var ä Hanna?
Ångerman såg Locknéuses Margreta skicka sin Kalle
till Sundströmmens, där Hanna mest brukade vara,
och han sprang och kom ut på sjöbodbryggan och
skrek:
— Hanna! Ha’nt du vett, männisch? Vet du int
bättre än stå här, då Ångerman ha vurti död? Vill
du hä dig å hem, ditt troll, och det på rappet ändå!
Hanna gav till ett rop och sprang. De andra
ungdomarna blevo tysta.
— Si du där, Ångerman! sa Söderberg och pekade
i ett par stugor, där gummorna stodo framför
väggspegeln och slätade till håret.
— Vi få nog lov till å gå och hjälpe Johanna!
sade de. Det tör nog ska bli ett schangtilt gravöl nu.
Ångerman vände sig uppe i himlen till Söderberg
och sade belåtet:
— Dom ha jussom veta det därner i hamna, att
vad det komma an på Ångerman, så ha han då int
vari nån vanlig skithund.
— Vi ha nog sitt det häroppe å, svarade Söderberg.
Ångerman såg lite misstänksamt på gubben vid de
orden.
— Jag tänk, I ha’nt haft nå ont å det, sa han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
