Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nå — i den flygeln jag nu bebor inkvarterades
ålänningarna medan de väntade på vind och jag
skulle önska att mina väggar kunde berätta. Ägaren
före mig var en skeppare av det slaget som nu bara
finns kvar i böcker. Jag har ännu kvar några av
hans gamla sjökort över Stilla havet och endast Gud
vet hur man på den tiden kunde ta sig fram med
hjälp av så usla dokument. Han drack och ljög
förfärligt och blev våldsam då man inte trodde honom,
ty han var storfiskare och skytt och sådana
matadorer ha ett underbart utvecklat hedersbegrepp, som
icke tål minsta tåtrampning. Han försäkrade och
trodde väl själv att han brukade tämja pingviner för
att slippa roddare, då han var ute och fiskade. Det var
så enkelt — han bara satte selar på dem och de blevo
till slut klokare än människor. Då det var stiltje
utanför Guanoöarna, var bonitos- och hajfiske från
en skeppsjolle dragen av pingviner hans bästa nöje.
Eljest förlade han platsen för sina största bravader
till »Mexiones Bolivia», ett land som torde vara
främmande även för geografer av facket. Ett av sina
rum kallade han Kajutan, ty det var inrett som om
skeppsbord med koj och ventiler. Dit lät han ofta på
äldre dagar bära sig, då han gjort sig glad för att
drömma tillbaka sjögången på havet omkring
Guanoöarna, vilket nog icke var så svårt, ty den rengöring
som krävdes innan det blev möjligt att bebos efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
