Note: This work was first published in 1941, less than 70 years ago. Karin Boye died in 1941, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Vacker är en stark kropp,
som klyver en hård bränning.
Vacker, vacker är barnets sömn
efter lekens spänning.
Vacker är arbetsdagen
- hårt bröd, välsignat och brutet -
och vacker en timme, som glömmer i rus
framtid och förflutet.
Oss födde mödrar av himmel och jord
och makter utan ände,
nattliga viljor och viljor av ljus
med namn som ingen kände.
Må inte en av de många
få bli oss övermäktig,
vore hon än av himlens släkt
och lyste hon än så präktig.
I oss är en mångfald levande.
Mot enheten famlar den.
Vi föddes att vara ett brännglas,
som fångar och samlar den.
Stor är människans strävan,
stora de mål hon satt -
men mycket större är människan själv
med rötter i alltets natt.
Så giv, att vi skyddar ett hemligt rum
och aldrig en låga saknar
på altaret åt en okänd gud,
som kanske i morgon vaknar.
