Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4-84
Paris.
honom, att han skulle komma att bära en krona, men att han
skulle resa öfver hafvet, för att regera.
Samma dag Mörner och fursten af Ponte Corvo första
gången samtalade (eller d. 25 Juni), hade general Wrede sin
afskeds-audiens hos kejsaren. Lika litet, som baron
Lagerbjelke, kände han. då Mörners dristiga förfarande, och äfven
sjelfva Napoleon var i okunnighet derom.
Under tiden fick Mörner ett besök af general Grimoard
med helsning från fursten, som önskade att Mörner skriftligen
uppsatte sina åsigter, på det han (fursten) måtte kunna
autentiskt bevisa kejsaren sanningen af ett så utomordentligt förslag
vid det företräde, ban ofördröjligen ämnade begära i S:t Cloud.
Sedan detta dokument, i form af ett bref från Mörner till
fursten, blifvit genom Grimoards biträde i tjenliga ordalag
författadt, och aftonen samma dag fursten meddeladt, skyndade
Mörner till general Wrede, som just i dessa dagar ämnade
återvända till Sverige. Den 25 Juni kl. 6 e. m. infann sig
Mörner hos Wrede, således samma dag generalen haft sin
af-skedsaudiens hos kejsaren, och några timmar efter det hans i
anledning deraf nedskrifna underdåniga depesch afgått från
Paris. Det samtal, som då uppstod, i förening med flera
andra skäl, verkade derhän, att Wrede hastigt bestämde sig för
prinsen af Ponte Corvo, hos hvilken han redan följande dagen
föranleddes att begära ett företräde. Härvid yttrade Wrede,
att ban å sin sida icke ville vägra att bidraga till Sveriges
lycka, om fursten kallades till detta värf. Fursten deremot
förklarade, att ban icke sökte att erhålla en krona, men att
han ej heller fruktade bära den, om ödet så ville.
Ingenting kunde vara naturligare, än marskalkens önskan
att få veta kejsarens tanke. Men Napoleon förklarade, att han
icke ville blanda sig i det svenska tronföljare valet och att han
betraktade Mörner som en förslagsmakare.
Mörner lemnade Paris d. 29 Juni om aftonen, efter att
hafva aflagt ett afskedsbesök hos fursten af Ponte Corvo, som
då yttrade, att kejsaren icke hade något emot att ban antoge
valet, i fall han skulle kallas till denna upphöjda ställning.
Mörners vagn rullade ännu på Paris’ gator, då general
Wrede ansåg sig böra upplysa konungens minister om de
utomordentliga tilldragelser, som föregått i frågan om tronföljden.
Då Lagerbjelke fick höra hela denna bizarra historia om huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
