- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
5

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Återseendet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om jag överväger mitt svar, så är det icke för att dikta upp
en osanning.

– Jag vet, att ni aldrig talar osanning, herr vicomte, och
därför förvånar det mig så mycket mer, att ni låter dröja
med edert svar.

– Jag kan icke svara förrän jag förstått er rätt och har
jag det, så skulle ni kunna illa upptaga mina första ord.
Det torde säkert misshaga er, att jag sammanträffat med
fröken ...

– Fröken de la Vallière, eller hur?

– Det är henne ni menar, det vet jag, herr greve, sade
Raoul saktmodigt.

– Och jag frågar om ni sett henne?

– Då jag först kom till slottet, visste jag icke alls att
fröken de la Vallière vistades där. Det var först efter fullgjort
uppdrag, och då jag just stod i begrepp att fortsätta färden,
som slumpen fogade, att jag skulle träffa fröken de la Vallière.

– Vad var det för slump, som kunde föra er samman med henne.

– Fröken Montalais.

– En ung dam, som jag aldrig förut sett, och som är
hovdam hos madame.

– Herr vicomte, jag skall icke längre fortsätta mitt förhör,
vilket enligt min uppfattning redan varat allt för länge.
Jag hade tillrått er undvika fröken de la Vallière och icke
sammanträffa med henne utan min vetskap. Jag vet också
att ni talat sanning, och att ni inte själv sökt närma er
henne. Det är slumpen, jag måste förebrå och ingenting
annat. Jag nöjer mig alltså med, vad jag redan hört och
tager Gud till vittne, att jag icke förebrår fröken de la
Vallière, men det ingår icke i mina planer, att ni besöker
hennes hem, och det hoppas jag ni förstår, käre Raoul.

Det tycktes som om Raouls klara ögon grumlades en smula
vid dessa sista ord.

– Och nu min vän, fortsatte greven med sin milda röst,
nu tala vi om något annat. Kanske måste ni strax återvända
till eder tjänst.

– För närvarande har jag inget annat att göra än att
stanna hos er. Hans höghet prinsen har icke ålagt mig andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free