Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Ludvig den XIV, konung icke längre blott till namnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
28. LUDVIG DEN XIV, KONUNG ICKE LÄNGRE
BLOTT TILL NAMNET.
Länge hade det ryktet gått i huvudstaden, att Mazarin var
svårt sjuk, och att man när som helst kunde bereda sig på
budskapet om hans bortgång. Några dagar efter våra
vänners ankomst till Paris, spreds också tidigt på morgonen
meddelandet om hans död.
Konungen hade vid kardinalens insjuknande lovat
kardinalen att taga i sin tjänst Colbert. Denne hade också infunnit
sig hos konungen med kardinalens sista hälsning jämte ett
gåvobrev på fyra miljoner. Oförmögen att dölja sin glädje
över att vara oberoende, över att själv få råda över penningar
och folk tänkte konungen icke mycket på sitt löfte utan
avskedade hastigt Colbert med tillsägelse, att på kvällen i all
tysthet låta föra penningarna till Louvren.
Strax därefter inträdde ministrarna Fouquet, Lyonne och
Letellier i sessionssalen för att hålla konselj.
Konungen lät strax kalla dem till sig.
- Mina herrar, sade han, så länge kardinalen levde, lät jag
honom leda mina angelägenheter, men nu ämnar jag leda dem
själv. I skolen giva mig råd, då jag tillfrågar eder. Gån!
Ministrarna sågo med förvåning på varandra. Om de
åter-höllo ett leende, var det med mycken möda, ty de visste, att
fursten, uppfostrad i fullkomlig okunnighet om affärerna, nu
av egenkärlek belastade sig med en för hans krafter allt för
tung börda.
Fouquet tog avsked av sina ämbetsbröder på trappan och
sade till dem:
- Mina herrar, vi få nu så mycket mindre att syssla.
Han steg helt glad upp i sin vagn.
De andra, något oroliga över den vändning sakerna skulle
taga, återvände tillsammans till Paris.
Omkring klockan tio begav sig konungen in till sin mor,
med vilken han hade ett alldeles enskilt samtal; efter intagen
middag steg han upp i en vagn och for raka vägen till
Louvren. Där emottog han många och fann ett visst nöje i att
giva akt på allas tvekan och nyfikenhet.
V. B. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
