Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 52. Förklaringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
- Du finner således., att jag ej hade annat niål än att
befrämja Portos’ lycka?
- Åh, även jag å min sida hade föresatt mig det, men du
har längre armar än jag.
Nu var ordningen hos d’Artagnan att småle.
- Hör på, återtog Aramis, det är vår plikt att säga
varandra sanningen; håller du ännu av mig, käre d’Artagnan?
- Lika mycket som förr, svarade d’Artagnan utan att
alltför mycket blottställa sig genom detta svar.
- Hav då tack, min vän, och låt oss vara fullkomligt
uppriktiga, återtog Aramis; du kom till Belle-Isle å konungens
vägnar?
- Visst tusan!
- Du ville då beröva oss nöjet att erbjuda konungen
Belle-Isle, fullkomligt befäst?
- Men, min vän, för att kunna beröva dig detta nöje måste
jag först ha känt din avsikt.
- Du kom då till Belle-Isle utan att veta något?
- Om dig? Ja visst. Hur fan vill du väl, att jag skulle
kunna tilltro Aramis nog skicklighet som ingeniör att kunna
utföra befästningar som en Polybios eller Arkimedes?
- Det är sant. Men du trodde ändå, att jag fanns där?
- Ja visst.
- Och även Portos?
- Min allra bäste vän, jag anade ej, att Aramis var
ingeniör. Jag, kunde icke heller ana, att Portos blivit det. Det
var en romare, som sade: Man blir talare och man födes poet.
Men han sade ej: Man födes en Portos och blir ingeniör.
- Du har alltjämt ditt förträffliga lynne, sade Aramis kallt.
Jag fortsätter således.
- Ja, gör det.
- När du kommit i besittning av hemligheten, skyndade du
att meddela den åt konungen?
- Desto hellre, som jag såg dig skynda ännu fortare. När
en man, som väger två hundrafemtioåtta skålpund som
Portos, far med posthästar, när en giktsjuk - förlåt, du har själv
sagt mig det - när en giktsjuk prelat far i fullaste karrier,
då förmodar jag, att dessa två vänner, som ej velat meddela
mig sina hemligheter, haft saker av yttersta vikt att dölja för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
