Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 100. D'Artagnans död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Generalen, som nu andades lätt och glatt, hörde i denna
stund bredvid sig en röst, som sade till honom:
– Var så god, min herre, från herr Colbert.
Han bröt sigillet på ett brev, som var av följande innehåll:
"Herr d’Artagnan! Konungen har uppdragit mig underrätta
eder, det han, till belöning för edra stora tjänster och
den ära, ni tillskyndar hans vapen, utnämnt eder till
marskalk av Frankrike.
Konungen är förtjust, min herre, över de erövringar ni
redan gjort; framför allt ålägger han eder att göra slut på den
belägring, ni börjat med så mycken lycka för eder själv och
så mycken framgång för honom."
D’Artagnan stod med lågande ansikte och blixtrande blick.
Han slog upp ögonen för att se, huru hans trupper framryckte
över dessa murar, som voro alldeles insvepta i röda
och svarta rökvirvlar.
– Jag har redan slutat, svarade han budbäraren. Inom en
kvart skall staden giva sig.
Han fortsatte läsningen av brevet.
"Det lilla skrinet, herr d’Artagnan, är en gåva av mig. Ni
ser troligtvis icke ogärna, att, medan I krigare dragen värjan
för att försvara eder konung, jag uppmuntrar de fredliga
konsterna för att pryda eder med belöningar, som äro eder
värdiga.
Jag innesluter mig i eder vänskap, herr marskalk, och ber
eder vara övertygad om uppriktigheten av min.
Colbert."
Glädjedrucken, vinkade d’Artagnan åt budbäraren, som
närmade sig med det lilla skrinet i sin hand. Men i samma
ögonblick, marskalken skulle kasta ögat därpå, hördes en
stark knall från vallen, och detta drog hans uppmärksamhet
åt stadssidan.
– Det är besynnerligt, sade d’Artagnan, att jag ännu icke
ser till den kungliga fanan på murarna.
Han utskickade tre hundra man friska trupper, anförda av
en modig officer, och befallde att öppna en ny bresch.
Därefter vände han, lugnare, sina blickar på det lilla skrinet,
som Colberts utskickade räckte honom. Det var hans egendom.
Han hade gjort sig förtjänt av den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
