Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men om Lewko tog det minsta steg
vidare, kunde han lätt utsätta sig för
att blifva upptäckt, därför fann han
sig stå lutad mot trädstammen utan
att röra sig. Den unga flickan sade
tydligt hans namn:
»Lewko...
»Åh, Lewko! Han är ingenting
annat än en pojkvasker ännu», afbröt
mannen med djup, hes stämma.
Träffar jag honom nå’n gång tillsammans
med dig, så skall jag ordentligt ta och
vrida om öronen på honom.»
»Jag hade riktig lust att veta, hvad
det är för en snok, söm står och skryter
med att han skulle ta och vrida om
öronen på mig», sade Lewko för sig
själf. Han sträckte på halsen och
ansträngde sig för att icke gå miste om
ett enda ord. Men nu hviskade den
främmande något så tyst, att Lewko
omöjligt kunde uppfatta det.
Men Anna svarade: »Du borde skäm
masi Du ljuger, du bedrar mig, du
älskar mig icke; jag tror aldrig, att du
har älskat migl»
»Jag vet nog, att Ltwko har flamsat
med dig», sade mannen, »och att han
förvridit hufvudet på dig.»
(Lewko tyckte nu alldeles bestämdt,
att det var en bekant röst.)
»Men det blir nog nödvändigt, att
han får lära känna mig», fortsatte den
främmande. »Han tror, jag icke
känner hans historia; men han skall snart
få lära känna mina näfvar —»
Nu kunde icke Lewko behärska sig
längre. Han gick fram tre steg, tog
sats och skulle just ge den okände en
sittopp som tvifvelsutan hade slagit
mannen till jorden; men i detsarrlma
föll en stråle af månskenet öfver hans
ansikte, och Lewko stod där som
förstenad, ty hvem såg han framför sig,
om ej sin egen fader, golova’n. Denne
uttryckte sin öfverraskning med en
ofrivillig skakning på hufvudet, och så
muttrade han någonting mellan tänderna.
Men Anna skyndade sig därifrån,
allt hon kunde, sprang in och slog igen
dörren efter sig.
»Farväl Anna», utbrast en af de
unga männen, som försiktigt hade
närmat sig, samt kysste golova’n; men han
drog sig förskräckt tillbaka, då han
kände en styf mustach.
»Farväl, mina ljufva skönal ropade
en annan, men gjorde en ordentlig
kullerbytta vid en förfärlig stöt från
golova’n.
»Farväl, farväl Anna!» skreko flera
af ungdomarne på samma gång och
föllo honom om halsen.
»Dra till helvete», förbannade
kanal-jer! gallskrek golova’n och försvarade
sig med armar och ben. »Här finns
ingen Anna! Ni förtjänade att bli
hängda, era slyrglar. Kommer ni icke
öfver mig som en svärm flugor på
honung. Men jag skall ge er för
Anna, jag!»
»O, det är golova’ni det är
golo-va’n!» tjöto upptågsmakarne och flydde
åt alla håll.
»Jaså, lilla far», yttrade nu Lewko,
som började komma sig efter sin för-
våning och med blicken följde golova’n,
hvilken aflägsnade sig under skällsord
och svordomar. »Jaså, är du en
sådan! Det är icke illa! Och jag som
undrat på och aldrig förstått, hvarför han
alltid blir röd i syna då jag talat om
Anna. Ja ja, vänta du gamla syndare,
som går och förför andras kärestor;
jag skulle allt ha lust att krydda den
glädjen för dig.»
»Hallå kamrater, hallå! kom hit!»
ropade han till de andra unga männen
och gjorde tecken till dem med handen,
att de skulle komma. »Jag sa’, ati
vi skulle gå lägga oss; men nu haT
jag betänkt mig och är villig att rumla
med er hela natten.»
»Se, det talet är det förnuft i»,
inföll en stor, tjock bredskuldrad
yngling, som gick för att vara den värsta
rummelkurren. »Jag mår aldrig bra,
då jag icke har varit uppe hela natten
och fått göra en del galenskaper. Del
ar precis, som det fattades något . . .
som om jag mistat mössan eller pipan;...
är det något för en kosack att gå och
lägga sig klockan elfva!
»Hvad säger ni om att förarga
golo-va’n riktigt grundligt? menade Lewko.
»Golova’n?»
»Ja, han och ingen annan. Hvem
tror han, han är? Han uppför sig
om han vore en pascha. Icke nog
med att han kommenderar oss, som
om vi vore hans lifegna, men han lig
ger också i smygs efter våra flickor.
Jag tror inte, det finns en enda flicka
här, som icke golova’n springer efter.»
»Ja, det är sannt! ropade alla på
samma gång.
»Och hvem tar han oss för? Äro
vi kanhända af annan materia än han?
Vi äro fria kosacker, ja det äro vi
gud ske lof! Kom nu kamrater och
låt oss visa honom det, och att vi äro
det icke. bara till namnet!»
»Det skall vi visa honom» ropade
hela klungan. »Men ha vi först spelat
golova’n ett spratt, få vi sedan icke
glömma skrifvarn häller.»
»Nej, skrifvarn skall nog få sin del.
Jag går just och smider ihop en sång,
som skall smaka golova’n. Kom nu,
så skall jag under vägen lära er den
sången», sade Lewko och slog mot
gitarrens strängar. »Men, för tusan 1
ni måste klä ut er, sä ingen kan
känna igen er.»
»Hurra, kamrater! skrek den tjocke
rummelkurren och slog fotterna mot
hvarandra och klappade i händerna.
Det skall bli lifFens! Lefve friheten!
Låt oss kasta af oss det dumma
allvaret, bort med alla band — det är
precis som i gamla da’r. Hur lätt
känner jag mig icke om hjärtat — det
är som att vara i paradiset. Kom nu,
pojkar, framåt marsch!»
Och bandet for under det gränslösaste
väsen gatan framåt, och de gamla
hederliga fruarna sprungo upp ur sin
säng, tittade ut på gatan, korsade sig
i halfsömnen och tänkte: Å, hem
gud, nu är det de där slarfvame, som
är ute på rummel igen.
Från Klubbarna.
Ungsocialistiska klubben
i Ystad har skjutit stark fart på sista
tiden. Det hur gått år och vi voro blott
några få som höllo samman
ungdomsklubben; så fingo vi, strax före julen,
redaktör Pilhman, den energiske, med oss
och så ha vi alla hjälpts åt att bygga vår
klubb stark Och det har lyckats.
Medlemsantalet går nu upp till öfver 150.
Våra sammanträden, som vi nu måste
ha i Arbetareföreningens stora sal, äro
förutom dagsfrågor egnade musik- och
litteraturstudier, hvilka omfattas med allra
största intres.se.
Till ombyte i vara allvarliga sträfvanden
hade vi anordnat en läst, dock endast för
medlemmar, den 8 april. Det var musik
och sång samt föredrag af vår
Stockholmsgäst Hinke Bergegien, hvilken dagen där
på höll för Arbeta rek om munens räkning
tre föredrag liär i Ystad.
Efter allvaret följde dans, och alla
med-lemmarne voro belåtna med klubbens första
fäst.
Till sommaren skola vi särskildt förlägga
vår agitation till landsbygden.
Korr. sekreterare är kontorsbiträdet
Axel Lundgren, adr. Östra Förstaden 205,
Ystad. J—n.
En ny klubb.
På initiativ af ungsocialistiska kiubben
i Ystad hade på afionon den 9 april
allmänt möte blifvit uilyst i Köpingebro.
Goodtemplar-salen började snart fyllas.
Red. Hinke Bergegren höll ett lärorikt
och entusiastiskt föredrag som väckte det
allra lifligaste bifall.
Som alla voro ense cm att en klubb
skulle bildas, utspann sig ingen vidare
diskussion, utan gick man strax till
in-skrifning af medlemmar. Icke mindre än
53 antecknade sig och en interimstyrelse
på fem personer tillsattes. Klubben tog
namnet: Ungsocialistiska klubben i
Köpingebro. Och, när den har kommit sig
riktigt ordning, sluter den sig bestämdt
till förbundet, J—n.
Lomma.
Socialistiska ungdomsklubben här blef
bildad våren 1902; men som något från
denna klubb knappast varit s^ nligt i Brand,
vill jag försöka bryta tystnaden.
Klubben blef bildad af hr Herman
Österdahl, densamme som sedermera tog
initiativ till bildandet af ett spi ängförbund.
Äfven ha många försök gjorts att få oss
med i det*nya sprängförbundet; det
lyckades emellertid icke. Oeh det berodde
väl till en del därpå, att vi så väl.kunde
se, huru ett sprängförbund veikar.
Arbetarerörelsen här var nämligen splittrad i
två organisationer, en alM. af Sv- Grof- o.
Fabriksarbetareförbundet och on afd. af
Sv. arbetareförbundet; d» n skad i
arbetarerörelsen led häraf sågo vij aJltför väl.
Dock ordnade klubben flera möten för att
få saken riktigt klargjord; medlemmar
från båda ungdomsförbunden deltogo; men
därvid visade sig atr, det .socialistiska
ungdomsförbundets mål var renare och
klarare än det nya s. k. socialdemokratiska.
Klubben har sakta men säkert gått
framåt, och bar den bedrifvit en ganska
intensiv agition. Sålunda hade klubben
anordnat en större agitationsfäst den 12
februari. Hr Joh. Nilsson från Malmö
höll därvid föredrag öfver ämnet: -»Den
modärna arbetarerörelsens mål *»ch medel.
Talaren redogjorde på ett synm rligen
lättfattligt sätt för hur vi skola nå målet:
frihet, jämlikhet, broderska}•, samt
påvisade att vi måste, för att kunna nå detta
vårt mål, äfven vara betänkta på att
tillgripa andra medel än de, som nu äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
