Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Politiska karrikatyrer.
Norge är upprördt öfver stors
ven-skarnes öfversittarefasoner, och det
är icke det minsta att undra .på.
Norge vill utan inblandning själf
bestämma öfver sina egna inre
angelägenheter, och det måste det ha rätt
till, liksom Sverige vill utan
inblandning bestämma öfver sina. Den
saken synes så klar, att man ej kan
fatta, att Norges regent står villrådig
i den frågan. Det finns dock en
förklaring: att ingen kan vara norrman
och svensk på samma gång.
Därför måste personalunionen,
grundad under krigstrummors larm,
brytas, — det vore förvisso det lyckligaste.
Och Norge tyckes också mena, att
unionen, svept och lagd i likkista,
skämda är förhandlingarna eller det
hemliga utskottet, vet jag icke. Men
troligt är, att hans statsmannasnille
gifvit unionen dödsstöten.
De fattiga skyttarne, som stå vid
vägkanten och sörja, äro tvänne norska
konservativa tidningsmän ....
I en annan teckning har Gustav
Lserum visat oss, hur förfärad
brödrafolkens konung åser brödrafolkens
hotande tvist. Full af raseri rusar
Sverige, i en dalkullas skepelse, emot
den norska bondjäntan, som står trygg
och färdig att svara, ifall den andra
skulle slå till. Då ropar tecknaren
till den villrådige, gråtande
statschefen: »Res dig, Norges konung!» Och
i de orden instämmer hela Norge.
H. JB.
t,yr
VlVii
tidningar omnämndes att det var en
annan talare, med anledning af att jag
var sjuk. Då fick jag på sjukbädden
ett brefkort, anonymt, däri det bl. a.
stod: »Ni är sjuk, svårt sjuk — om
Ni visste, hvad det gläder oss.»
Det är ju en sådan där sann
kristlig människokärlek, som gör en godt
ända in i hjärteroten, ty man får
skratta.
Nu i dagarna har jag bland tjogtals
andra anonyma skrifvelser fått ett
par nya bevis på den kristliga
kärleken (och dumheten), som äro så
pass betecknande, att jag icke vill
undandraga dess offentliggörande.
Se här några utdrag ur det ena
brefvet:
»Ni talar och predikar om frihet, frihet
och frihet i alla tonarter; men jag frågar
Eder, I s. k. socialister, hvad kännen I
om frihet, som kan så slafviskt binda
människor i dessa s. k. fack-föreningar,
så när de ingått som medlem i sådan,
redan burits öfver gränsen af
Sveriges s. k. höge herrar.
Den mäst spridda skämttidningen
i Kristiania är »Vikingen», hvars
tecknare Olaf Krohn och Gustav
Lserum flerfaldiga gånger roat sig och
roat andra med lustiga och elaka
karrikatyrer hämtade från
unionsstri-den.
Alla svenskar känna genom
afbild-ningar Cederströms utpuffade tafla
»Karl XII:s lik bäres öfver gränsen».
Af denna har den norska tecknaren
gjort en ypperlig karrikatyr. I stället
för Karl XII:s är det unionens lik som
bäres öfver gränsen och bland de
främsta likbärarna märkas professor
Hjärne, minister Taube, stadsråden
v. Friesen, Husberg, och äfven
kronprinsen synes, på sidan om kistan,
understödja densamma.
I téten för liktåget går Boström
och ser ut, som alltid, som om han
luktat på något skämdt. Om det
Reis dig, Norges konge!
)\nonyma bre/.
Det är för besynnerligt, hvad
människor äro fega. (Att de äro dumma
— har man blifvit så van vid.) Det
anonyma brefskrifveriet är ett utslag
af denna löjliga feghet. Och aldrig
har jag för min del fäst mig vid alla
dessa ynkliga uppvaktningar, de må
så spy sitt otäcka gift öfver mig själf
eller — i beställsamma vänners
förklädnad — vilja berätta för mig alla
mina motståndares privata synder.
Puh! hvad ni är fega och dumma,
som tro att man vill fästa sig vid ett
ord af edra » af slö j anden» eller vid edra
dundrande straffpredikningar. Det är
sällan man bjuds på något, som man
får skratta åt. Det hände mig dock
en gång. Jag skulle hålla föredrag
för de värnpliktige, men blef af en
stark förkylning hindrad att tala. I
håfven I dem också till både själ och
kropp.
Ni befaller dem att sträjka och om de
ej vilja det, utan äro samvetsgranna,
redbara män, som äro nöjda med sitt arbete
— så hetsas de likt vilda djur af Er och
de s. k. frihetsälskande, skällas ned som
sträjkbrytare och behandlas som miss
dådare.
Blygens öfver en sådan frihet.»
»Huru kunna våra svenska socialister
göra gemensam sak med de förrädiske och
opålitliga norrmännen, som ej veta hvad
heder och ära vill säga?
Tag reda på konventionen i Moss 1814
och Ni skall sannerligen ej kunna erkänna
annat än att Sverige alltigenom behandlat
Norge fritt och ärligt; bra mycket bättre,
än hvad de förtjena!»
»Jag och många med mig bedja för
Eder arma, förvillade själ, som Jesus
dött för.»
Den andra anonyma skrifvelsen,
troligen från en dam — poststämpeln:
Norrköping — lyder i sin kristliga
storslagenhet sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
