Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. Samling å Stortorget kl. 1 e. m.
2. Fosterländsk unison sång med ac
kompagnemang af Skånska
Dragonregementets musikkår.
3. Flaggan hissas å Rådhuset!
4. Folksången pjunges unisont med
aekompagnemang.
5. Fästgudstjänst i S:t Marise kyrka
för äldre samt fosterländskt föredrag
i S:t Petri kyrka för skolungdomen.
Ystad den 31 oktober 1905.
Z. Ahlin. G. M. Björnsijerna.
Bror Geijer. L. M. Neuman.
C. O ttergr en. Berndt Petersson.
John Tengberg. F. W. Thorsson.
Att »herrarna» och
chauvini-sterna i Ystad hittat på sådan
komedi är ju fullt i stil med allt
öfverklassens görande och låtande,
som ju icke går ut på annat än
att bedraga folket. Att bland
uppropets undertecknare träffa en
präst, en högre militär o. s. v., kan
alltså icke förundra någon; men
nog häpnar man, när man hör att
undertecknaren F. W. Thorsson är
— den s. k. socialdemokratiske
riksdagsmannen. Det är minsann
humbug så det förslår. Maken har
näppeligen något parti att
uppvisa.
Det är så hutlöst handlad t af hr
Thorsson och så oförsvarligt, att
han därmed utan vidare har
förverkat det gamla goda namn han
som socialist ägt. Ar han hederlig,
kallar han sig numera: f. d.
socialdemokraten eller om han till hvad
pris som helst måste behålla
»något revolutionärt», kan han ju
rätt fram nämna sig: den
socialdemokratiska kryparen.
Nej, invända de som känna
honom bättre, han är helt rätt och
slätt en framåtgående man.
Sådan som en äkta
uppkomlings-socialdemokrat skall vara. I de
dagar, då han skulle komma upp
sig bland sina bröder, skref han om
tockna där upptåg, han själf nu
icke skäms att stå i spetsen för,
mycket hårda ord. * I Ystad firades
300-årsdagen af Gustaf II Adolfs
födelse. I »Arbetet» för den 13
dec. 1894 skref hr Thorsson:
»I söndags börjades det redan på
morgonkulan. Alla stater och kårer skulle £ ‘
i kyrkan. Alla, som hade någon uniform,
buro den, andra däremot hade klädt sig i
höga hattar. Men en och annan tycktes
se ut som han skämdes att spela statist i
detta komedispel. Hela dagen flaggades
med den blågula och vi protesterade mot
galenskapen genom att hänga ut social
demokratiska föreningens röda fana. På
kvällen demonstrerade latinpojkarna från
skolan till torget, där de sjongo
fosterländska sånger och hurrade, då rektor
»Justus» utbrakte ett lefve för
hjältekungen. — — — — — — —
Arbetareföreningen visade sig så pass klok, att
den hvarken deltog i flaggningen eller i
illuminationen. I stället hade föreningen
rekvirerat red. Danielsson att hålla
föredrag Öfver Gustaf Adolfsminnet. Tiderna
ändra sig och Ystads arbetareförening
med dem.
Den fordom så ateistiskt sinnade »Ystads
Allehanda» har gripits mycket hårdt af
det högtidliga firandet. — — — — Ja,
det är rent förskräckligt, hvilken makt
religionen ändock är. Den ene syndaren
efter den andre faller nu till fota. Det
är icke allenast själfva tidningen, som
gått till Canossa, äfven sättarna ha blifvit
smittade. I tisdagens nummer se vi, att
en af dem, på ett tempelmöte tolkat den
store kungens förtjänster. Utveckla
redaktör och sättare sig fortfarande i samma
riktning, lär det ej dröja länge förrän
fosterländska förbundet sluter dem i sina
armar.»
Detta är ju beska piller, som
böra smaka hr riksdagsmannen,
sedan också han krupit till Canossa,
fallit till fota, smittats af
öfver-klassdräggens lumpna konster!
Med anledning af kungens
25-årsjubileum skref hr Thorsson (i
»Arbetet» för den 21 sept. 1897.)
»När detta läses är jubileumshumbugen
öfverstånden. Den var i Ystad
vederbörligen uppstyltad och utstofferad.––––
På lördagsaftonen hade ett 40-tal cyklister
dagen till ära försett sina »trillepettrar»
med kultjrta lyktor och företogo i denna
belysning en åktur genom staden. I
téten gumpade gymnastiklärare Bergkvist
och efter honom kom en brödkörare med
kungabilden midt i planeten. Bland andra
bemärkta personligheter upptäckte jag
gördelmakare K. Nyman, f. d. socialdemo
krat, som nu sadlat om och gumpar
omkring som kungadyrkare. — — — — —
Nu kommer det ömkligaste i hela
kunga-fjäsket — fackeltåget. Det skred fram
åt Stora östergatan och upp på Stortorget,
bildande en ring omkring musikestraden,
och så höll stadens borgmästare
ettvarm-hjärtadt och stämningsfullt föredrag, som
varade i 2 minuter och 7 sekunder. Jag
hörde icke mer af föredraget än »svenska
folket» och »konung Oskar den andra»,
och så hurrade fackelbärarne, anförda af
kassör Wretman, cykbsterna af Karl
Nyman och de andra skrikhalsarna af rektor
Neuman. Dragonmusiken blåste
kungssången, och nu hade jag fått alldeles nog
af humbugen, hvarför jag i största hast
begaf mig ut till Folkets park för att
deltaga i, murarefackföreningens årsfest, som
alls inte var rojalistisk men så mycket
mer värdig vakna arbetare.»
Då talade alltså hr Thorsson om
en f. d. socialdemokrat, som sadlat
om, han skref: kungssången, nu
heter det: folksången. Nu, sedan
han kommit opp på sina bröder
och söker komma in bland
bedragarna. Ja, han står där redan med
båda fotterna, då han kan vara
med dem om ett sådant bedrägeri
mot proletärerna, som ofvan
anförda aktstycke i själfva verket är.
Lika mycket humbug, som de fester
hr Thorsson själf så skarpt
klan-diat.
En uppåtsträfvande man och en
”Äkta” och ”oäkta”.
Är riktigt ett af satans skam
Som med moralen skalkas.
O, människa, betänk dig väl
Och fly de svåra lustar!
Med vigselns helgelse du rustar
För korsets stork din afvels-själ.
De äkta barnens helga stork
Med kors bad! bak och fram
Är döpt af kyrkofader Snork
Och skänker oss guds lamm;
Men storken, som med andra barny
Ej äkta, till oss nalkas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
