Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag fick varje vecka Simplicissimus och ett par andra
utländska tidskrifter uppskickade till mig på min lediga dag av Hugo
Lindblad, jämte en blomma och något gott. Han bjöd mig ut
då och då. Det var skönt att slippa gå på hushållsskola och jag
njöt mycket av middagen. Vid denna tid vägde jag fyrtiosex
kilo, vilket ansågs rätt litet för en människa på cirka
tjugufem år och med ett arbete att vidmakthålla. Visserligen rådde
någon gradskillnad mellan familjernas ideal för skönhet och
jungfrurnas, som alltid om de granna ölutkörarna sade att de
var ”så tjocka och feta”, menat som beröm, men vi andra
hyllade inte heller det spensliga.
På annat sätt än med dessa regelbundna budskickningar och
någon middag ute träffade jag inte Hugo Lindblad, sedan vi
blivit bekanta på Journalistföreningen.
Han hade nattjänst på tidningen Dagen, det betydde att hans
arbete började klockan nio på kvällen och varade till tre à fyra
på morgonen. Han bodde i Vasastaden tillsammans med tre av
sina fem syskon och tog för vana att gå förbi Norrtullsgatan 3
på hemvägen, alltid i sällskap med någon kamrat. De voro ännu
uppjagade av arbetet, som gjorde natten till dag och hade behov
av att tala av sig oron och bli trötta.
Slutligen fick jag något litet brev med sändningarna och snart
blev det så att jag vaknade automatiskt vid den tid, då han
skulle passera förbi fönstren. Jag berättar icke detta för att gå
in på något, som mer än annat hör privatlivet till, utan för att
visa, hur förtrogen man blev med sin stad på alla tider av
dygnet. Jag vaknade som om jag blivit väckt, det slog aldrig
fel. Klockan var nära fyra, jag steg upp och såg ut genom
fönstret, för övrigt utan att ha en aning om att man inte fick
se ut genom ett fönster, varken så dags eller överhuvudtaget!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
