- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
245

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ensamheten tog, att han pinades av en borrande saknad, som
han dock lade på verkets altare, utan agg och utan att räkna
sig den till godo, utan att beklaga sig och peka på varken vad
han fick undvara eller på vad han uthärdade. Mamma fick
ersätta förlusten av vänner, hon fick vara den som i ord sade
vad Hjalmar kände och den som fick visa honom hur solidarisk
hon var.

Att kunna vara försonlig — vad som låg i det, förstod man
inte då. Man förstod inte, hur mycket mer det var än
”koncilians”. Vilket ädelmod det innebar, detta att ta emot dem som
en gång varit på tvären, vare sig i rörelsen eller i vänkretsen!
Hos Gustaf Möller läser man i en skrift, som utgavs då
Hjalmar tio år senare hade en bemärkelsedag, om Z. Höglund:
”Herr Z. Höglund har senare i spetsen för en ännu större skara
(än den Hinke Bergegren samlade) ooh med långt större
ihärdighet fortsatt samma trafik”, det vill säga att ”undervisa
arbetarna om vilken förrädare Hjalmar Branting var.” Vid
Hjalmar Brantings grav i det dröjande februarimörkret år 1925
var det Z. Höglund som talade och vi tog emot det, vi visste
att det var riktigt så. Den som var borta hade förstått hur
slitningar kunna uppstå och läkas, och lärt oss andra att förstå
när utjämningen är äkta och vis och inte en eftergift i
trötthetens tecken.

För övrigt hade i familjen hänt att Georg tagit studenten.
Det gjorde han utan att någon ett ögonblick oroade sig för att
han skulle bli kuggad och utan nervositet. Han brydde sig inte
om att vara ute och hojta på Hasselbacken utan tog dagen
mycket von oben. Sentimental var jag, stora syster, som gav
honom en liten virkad studentmössa, som funnits i hemmet
sedan Hjalmars studenttid. Fodret var rött ooh formade en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free