Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”visste ju inte ens var Narvik låg”, och så gungade han på
klackarna och vi svenskar tänkte på sågfilarna, som monsieur
Protopopoff skulle ha funnit lätt komiska. Så foro de vidare.
De sades sedan att Protopopoff blivit vansinnig i det fängelse
dit han snart nog kastades av revolutionen.
Denna revolution kom som en självfallen sak, ett svar på
knutpiskan och Sibirien, som man så att säga uppfostrats med.
Man trodde på den och såg den ljus och lycklig, allt skulle
nu bli bra.
Bland annat hölls på Auditorium ett möte, anordnat av
svenska ”bolsjeviker”, varvid man skulle hälsa den frihet som
brutit in. På första bänkraden satt fru Ann Margret Holmgren,
liten och vit, bestämd och vördnadsvärd. Hon hade en skara
damer med sig av samma fina, modiga slag — men jag, som
satt bredvid med min penna, tänkte att här skulle nog inte sägas
vad de trodde. Och då Einar Ljungberg talat en stund, reste
de sig alla och gingo demonstrativt sin väg mitt i talet.
Jag måste sitta kvar och skriva.
Då det var slut hann jag gå hem ett tag. Jag visste inte vad
det skulle bli, om jag skulle få ett anfall av kräkningar eller gråt
över talarens: ”Vi har det så uselt här hemma att det vore bättre
om vi blev tagna av Ryssland.” Det blev gråt, en ursinnig
paroxysm av harm. Det kändes oerhört, rent fysiskt kränkande
att höra sådana ord från en svensk talarstol och bevittna
jublet efteråt.
Revolutionen gick sin marsch. En dag kom madame Kerenski
över Stockholm på väg till Paris, hennes man hade redan farit
före henne. Hon kom utfattig, klädd i endast vad hon gick och
stod i. Hon måste få utrustning i Stockholm. Där satt hon,
alldeles stum och kritvit vid bordet. Vi andra pratade för att hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
