Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Intagningsexamen - Nedre afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag ville bara känna, huru den luktade», svarade
den klipske gossen.
»Lokta? lokta, ja! Han ser mig just ut att
lokta, han, lille puttefnask! Nå behåll då, behåll!»
tillade han, småskrattande, emedan den lille kadetten
var en af hans favoriter, som med mycken heder
undergått examen i hans »ark».
»Tackar ödmjukast, herr professor!» sade pojken
och »humlade till sig» ännu en näfve tobak.
Och nu vilja vi, enligt löfte till läsaren, låta
Napoleon på egen hand taga sina återstående examina
samt lämna honom till klockan 5 på eftermiddagen,
då vi få se honom göra sitt inträde i
Nedre afdelningen.
I detta ofantligt stora, gasupplysta, svarta och låga
rum, som på den tiden äfven kallades Lancasteriet,
hade tredje, andra och första klasserna sina lektioner
och öfverläsningar, eller, rättare sagdt, där vistades de
hela dagarna igenom, om man undantager de tre fri- och
mat-timmarna och den så kallade rikssalstimmen,
som var den förfärligaste timmen af alla.
När man dit inträdde, hörde man ett nästan
döfvande sorl från hundrade munnar, som dels pratade,
dels mumlade på någon examenskurs, emedan det under
buller går bättre att läsa, då man själf håller
pratmaskinen i gång. Alla dessa kadetter, med undantag af
en bland tredje klassens primarier, som stundom gick
fram och tillbaka mellan bordraderna för att vaka
öfver ordningen, sutto troget vid de dem anvisade
svartmålade borden och därunder befintliga bokskåp. Ville
någon »lyfta sin människa» från träbänken, erfordrades
primariens bifall därtill. För att släcka sin törst hade
man dock rättighet att oåtspord stiga upp och begifva
sig till den stora vattenreservoiren af koppar, som
befann sig på sidan af nedre kakelugnen vid Femte
raden ...
Femte raden? frågar den oinvigde läsaren, hvad
månde det betyda? Men vi alla, som varit eller ännu
äro kadetter, veta nog af egen bedröflig erfarenhet, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
