Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Fjärde Land-Klassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Till Norrbacka!» hviskade Henning sakta, emedan
ett par kompani-officerare stodo nära därintill. »Kör!
och håll er väl fast, småfåglar däruppe!»
Och till Norrbacka bar det nu af, där "de täcka
bindmössjungfrurna med öppna armar mottogo
köttlasset under försäkran, att ingen af »Karlbergsherrarna»
(befäl eller lärare) för närvarande fanns på stället.
Henning bjöd på pastejer och glödgadt vin till den
ymnighet, att »småfåglarna» började att surra omkring,
liksom de varit vingskjutna. Därefter sade han dem
farväl, och han jämte Napoleon återvände ensamma till
staden.
Under vägen dit förklarade Henning närmare den
lilla »lustighet», han redan omnämnt och till hvilken
Napoleon skulle bidraga. Han ville nämligen, att
Napoleon nu skulle följa honom till en ung» vacker
friherrinna af hans bekanta och där låta omkläda sig till
flicka, liksom han förut varit under sällskapsspektaklet.
»Allt till din toalett är redan i ordning», fortfor
Henning, »och när du blifvit klädd, vill jag fara och hämta
min unga syster, som är en rasande vacker flicka och
är nära fullväxt, fast hon icke är äldre än fjorton år.
Jag vill då göra henne bekant med dig såsom flicka
och få er att bli söta kusiner. Ack! hvad det skall
bli roligt! Du nekar mig väl icke denna lilla begäran,
min bäste Napoleon?»
»Å nej, hvarför skulle jag det», sade vår hjälte,
som tyckte, att saken i sig själf var ganska oskyldig,
»fast jag icke kan neka, att det faller sig litet
besvärligt. Men hvad vore jag ej färdig att göra för din
skull, käre Henning, som alltifrån första stund varit så
vänskaplig mot mig.»
»Tacka mig fan för det, då du är en så rar pojke!
Men för besväret skall du nog blifva belönad, monsieur,
det ansvarar jag för.»
Snart höll vagnen utanför den unga friherrinnans
port. Det var samma friherrinna, med hvilken Henning
hviskat under sällskapsspektaklet och som nu på det
mest förtjusande sätt mottog de båda kadetterna. Sedan
hon nu sagt Napoleon åtskilliga komplimenter för hans
spel som flicka och försäkrat, att åskådarinnorna nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
