Samlade berättelser / Första delen / 147 (1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - »Goûter» med bal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»De voro, himmeln vare lof! redan utflyttade på
landet ...»

»Och hvad tänker du nu göra?»

»Gå i rysk tjänst naturligtvis och i första batalj
söka döden. Det var väl min fars mening och är
äfven min högsta önskan.»



»Nej!» utropade Napoleon med strålande öga, i
det en djärf tanke plötsligt vaknade hos honom, »nej!
det är icke din fars önskan, nej! du skall icke gå i
rysk tjänst, nej! du får icke låta döda dig, full af synd
som du nu är. Nej! du måste söka försoning på annat
håll och på annat sätt, och jag ... jag följer dig i lif och
död.»

»Napoleon! ädle, gode, hvad menar du?»

»Jo, med eget arbete, genom oförtrutna bemödanden, skall
du själf bringa dig upp ur din förnedring. Att inträda
i rysk tjänst är ett straff, icke en försoning,
och på den militäriska banan skulle du snart återfalla i dina
förra ... svagheter. Nej, vi vilja öfvergifva gamla världen
och resa till den nya. Hör här min plan: under vår expedition
råkade jag att i Bergen göra en amerikansk sjökapten en tjänst.
Denne kapten, som är född svensk, är en ädel man och skall
icke neka oss plats på sitt fartyg. Du är frisk, stark och
modig samt passar förträffligt till sjöman. Vi skola
börja vår seglats tillsamman. Tänk hvilket lif, min
bror! Och att sedan veta sig äta sitt eget bröd, veta
sig vara en nyttig människa i samhället! O, det är
annat än att gå som lejd mördare i strid mot ett
tappert folk, som försvarar sin frihet!»

»Vän! broder!» utropade Henning, och hans bleka
kinder färgades högröda, »hvilken härlig utsikt till
försoning öppnar du icke för mig. O, jag följer –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>