Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - »Goûter» med bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hans fader varit Napoleons välgörare. Den lika
kloke som ädelsinnade ynglingen ville nämligen, för att
kunna bibehålla sin makt öfver Henning, att denne
skulle anse hans beslut att följa honom endast härleda
sig från uppoffrande vänskap.
Sedan återseendets första glädjerus något saktat
sig; sedan Napoleon, egentliga upphofvet till all denna
sällhet, gång efter annan blifvit tryckt till den djupt
rörde och tacksamme grefvens bröst – lämnade vår
hjälte och Angélique fader och son ensamma och
smögo sig bort till fören af fartyget, från hvilken
besättningen på en gifven vink aflägsnat sig. Där visade
han henne en skön, förgylld kvinnobild, icke utan
likhet med henne själf.
»Vet du, hvad den där heter?» frågade Napoleon,
leende.
»Huru skulle jag kunna veta det?» svarade Angélique
och rodnade, emedan hon började att ana oråd.
»Angélique är hennes namn, liksom skeppets.»
En tacksam handtryckning blef svaret.
En lång tystnad uppstod, under hvilken de båda
unga stadigt och trofast sågo in i hvarandras ögon.
»Detta är min Angélique ...» suckade Napoleon
och pekade ånyo på bilden.
»Och äfven denna», sade den gamle grefven, som
smugit sig efter dem och nu lade Angéliques darrande
hand i den lycksalige fostersonens.
Och härmed kunna den forne kadettens äfventyr
anses vara slutade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
