Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigsman kan ha kvar, sedan kongl. maj:t och kronan
tagit köttet och endast lämnat benen. Men nu blir det
visst halt, ty jag hör, att öfversten hostar där framme.
Undra, hvar vi få kvarter, fänrik Stellan, ty att jag
följer med fänriken, det är säkert som amen i kyrkan.
Inte är jag just trött, men ....»
Hvad gamle Munter vidare hade att förkunna,
afbröts här af öfversten, som kommenderade halt,
emedan regementet kommit till det ställe, där kompanierna
skulle åtskiljas för att intaga sina nattkvarter efter
fulländad dagsmarsch, ehuru klockan ej ännu var mer än
tre på eftermiddagen. Förut slogs dock officersappell,
emedan öfversten hade något att säga officerarna, hvilka
följaktligen samlades kring honom, hvarvid man kunde
se, huruledes en och annan politikus, som ville ställa
sig in hos gubben, klappade hans häst och utbrast i
beröm öfver det ädla djuret, som visade sig så tåligt.
»Bara prat!» sade den gamle krigaren, som hade
den förtjänsten att aldrig fråga efter smicker, äfven om
det rörde hans favorithäst. »Bara prat! Nero är,
liksom jag, en gammal uttjänt krake, men skam vore
det af honom att icke orka med detsamma som jag.
Jag vill bara säga herrarna, att ni noga efterse
soldaterna, när de kommit i kvarter, så att de blaska
dammet af sig, ifall det finnes någon pöl i detta fördömda,
soltorkade Halland, som vår Herre måtte hafva skapat,
då han var vid mauvaise humeur. Jag vill af egna
medel lämna kompanicheferna fem rdr hvardera till
lögsup åt de stackars gossarna, som slitit så ondt i dag.
Adjö, mina herrar! Om någon af er, som icke har
för långt till mitt kvarter, vill dricka ett glas hos mig
i afton, så hjärtans välkommen!»
»Vore det måhända icke nödvändigt, att truppen
i eftermiddag öfvades något i fälttjänsten och förhördes
i sina instruktioner, herr öfverste?» frågade
öfverstelöjtnanten, en förnäm grefve, som kommit från gardet och
gärna ville gälla för en riktig tjänstedjäfvul.
»Nej, herr öfverstelöjtnant, jag inser alls icke,
hvarför det vore nödvändigt. Det är långt nödvändigare,
att truppen får hvila ut och snygga sig efter tre mils
marsch i trettio graders värme. Jag skulle tro, att jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
