Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det skulle vara väl. Så gjorde han äfven nu, då
Munter gjorde sitt ställningssteg.
»God dag, själf, min bror, och Gud välsigne nådi’
öfversten!» svarade veteranen barskt, under det
betjänterna gapade af förundran öfver detta besynnerliga
brorskap.
»Du följer med din von Phiffen nu igen, kan jag
tro?» sade den gamle öfversten, under det han linkade
upp för förstugutrapporna, stödd på Munters arm. »Den
gunstige herrn bor som en prins, då jag fått nöja mig
med ett ganska måttligt kvarter hos en arrendator
men det gör detsamma, jag är icke bättre van vid.»
»Ja men, bor v. Phiffen bra», sade Munter,
hviskande; »och hvad som är det befängdaste af allt, han
kommer väl snart att alltid bo här.»
»Hvad tusan menar du med det, bror Munter?»
frågade öfversten.
»Jo, ser du, bror öfverste – men svär först på,
att du håller käften och icke pratar om det för någon
kristen själ.»
»Jag lofvar dig, att jag skall hålla käften», svarade
öfversten och skrattade på sitt egna, torra sätt.
»Nå, då skall jag säga dig, nådi’ öfverste, att den
unga, rika frun här är en gammal bekant till von
Phiffen. Hon är alldeles ’fortepiano’ i honom, förstår du,
öfverste, och i dag på förmiddagen gaf hon sig fortare
än norska fästningen 1814. De ä’ förlofvade, dæveln
brække mej, ä’ke de det! Men tyst, tyst för all del.
Jag ville bara tala om det för dej, öfverste, först därför,
att du, liksom jag, håller af pojken, och sedan för att
du ville ge honom permission att få resa efter, förstår
du, i fall han skulle stöta på dej, nådi’ öfverste. Det
vore ju stor synd, om han skulle resa ifrån fästmön,
innan han fått kringkyssa henne tillräckligt. Men där
kommer han själf – kom ihåg, hvad jag sagt, och låtsa
inte om någonting.»
Öfversten framstötte ett kort utrop af förundran
vid denna oväntade nyhet och såg med stora ögon på
Stellan, som kommit emot honom med ett så
lycksaligt skinande ansikte, att det verkligen bar syn för
sägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
