Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sak att få hvila ut de stackars benen. Men hvad ser
jag? min själ! håller icke där borta samma ekipage,
hvari von Phiffen sist så stolt åkte ifrån oss. Då är
han väl själf ...»
Mera hann han icke att säga, ty öfversten
kommenderade halt. Kort därefter slogs officersappell, och
då officerarna samlades, återsågo de den rymmaren von
Phiffen midt ibland sig. Han skakade hjärtligt hand
med de flesta af dem, och när öfversten i få ord
förkunnat, hvad han hade att befalla, trädde Stellan helt
oförmodadt in i kretsen, aftog sin mössa och talade
och sade:
»Herr öfverste och öfriga herrar och kamrater! Som
det är rastdag i morgon och herrarna då äro lediga,
vågar jag anhålla, att herrarna samtliga med sin
närvaro täcktes hedra ... mitt bröllop, som kommer att
stå på Högarps sätesgård i morgon kl. 12 middagen.
Äfven anhåller jag hos herr öfversten, å min fästmös
och mina egna vägnar, att allt underbefäl och manskap
måtte detsamma få bevista.»
Officerskåren stod häpen af förundran; ty, med
undantag af öfversten själf och Stålsköld, hade ingen
ens den ringaste aning om denna öfverraskande nyhet.
Ja, själfva Stålsköld hade icke en gång blifvit
underrättad om, att bröllopet skulle ske så burdus, ehuru
han visste af förlofningen. Alla Stellans vänner, och
sådana hade han många i anseende till hans glada lynne
och alltid visade kamratskap, trängde sig nu
lyckönskande kring honom. »Besitta den von Phiffen!» ropade
de om hvarandra; »han har gjort en god långmarsch!
Sätesgård, det låter någonting, det! Lycka till! lycka
till!»
Den lycklige Stellan svarade med att inbjuda dem
på några bålar, som stodo rykande i en rymlig lada
invid vägen, och här trycktes han, under musik och
sång, så flitigt af alla samtlige, att, om han icke hade
haft det starka hufvud han hade, så hade det varit
ovisst i hvad tillstånd han kommit att återvända till
sin sköna brud.
»Kamratlifvet är ändå härligt!» utropade Stellan
och höjde sitt glas. »I stunder sådana som denna är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
