Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Andra aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon skall emancipera sig. Ni har gjort en liten början
härtill, som jag icke kan ogilla ...»
»Nej, nej, säg icke så!» ropade hon sorgset och
lade handen på hjärtat.
Här afbröts samtalet af pigan, som tillsade mig,
att mitt rum var färdigt, men tillika bad mig ursäkta,
att det var kallt, emedan det icke förut varit eldadt.
»Jag förstår icke, hvarför herrn ...» Jag afbröt henne
hastigt, och en ljuf blick från min rodnande
följeslagerska belönade mig för att jag afbröt pigans mening.
Sedan jag i få ord ånyo uppmanat henne att vara
lugn. och glad, bjöd jag henne god natt, hvarvid hon
rörd hviskade: »Haf evig tack för er godhet mot en
oförsiktig flicka ... I morgon ... i morgon skall ni få
nöjaktig förklaring ... god natt!»
Med hennes god natt ännu klingande i mitt öra,
begaf jag mig till min vindskammare och kastade mig
på sängen, men kunde trots alla dagens vedermödor ej
på länge få ihop ögonen. Min gåtlika följeslagerskas
sköna bild stod framför mig, än gråtande, än leende,
och gjorde mig så varm om hjärtat, att jag icke kände
den köld, för hvilken pigan varnat mig. Huru
besynnerlig än hela saken föreföll mig, hade jag dock full
lit till renheten i hennes handlingssätt, »Nej», sade
jag för mig själf, »nej, hos henne finnes sannerligen
ingenting svekfullt mera än dräkten» – och med dessa
tankar insomnade jag ändtligen.
Långt före dagningen följande morgon stod
postiljonen vid min säng för att rapportera, att vagnen
blifvit iståndsatt och att allt var färdigt till vidare resa.
Jag klädde mig och gick ned. Här underrättades jag
af pigan, att den ’lilla vackra herrn’ redan var
påklädd och nu som bäst drack sitt kaffe. Jag gick in
och hälsades med ett vänligt, fastän något förläget leende.
»Ni ser», sade hon, »att jag redan är inbegripen i
njutandet af vår älsklingsdryck. Får jag bjuda en kopp?»
Jag bugade mig.
Med ett lekande behag räckte hon mig koppen och
bugade sig artigt. »Jag får icke falla ur min roll»,
sade hon, »och jag tror äfven, att det är lättare att
vara karl än fruntimmer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
