Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Är du här nu igen, du, min förförare och onde
genius?» sade löjtnanten skrattande och reste på sig.
»Hvad står väl nu på?»
Den lille rolige mannen, som hette Freudenborg
och titulerades för auditör, sträckte teatraliskt ut sin
hand och fortfor på sitt metriska språk:
»Minns du vårt aftal i natt att gå till den plaskande ångbåt
För att af Stockholms likör ta en välgörande knäpp?
Ångbåten närmar sig re’n med lax och väldiga kräftor –
Ack, hvad en frukost nu skall stärka min tärda fysik!»
»Du är då alltid lika galen!» utropade Rutschenhjelm
och började att kläda sig; »men vik ifrån mig,
lede frestare! I dag får du ingen makt med mig, ty
jag har just nu föresatt mig att börja ett annat
lefverne.»
Den lille mannen såg förundrad på sin vän och
slog sig sedan för det köttiga bröstet och talade:
»Redlige broder, hvad nu? Har satan farit uti dig?
Länge mot ångbåtars mängd hafva vi kämpat ihop.
Polhem, Nordevall, Thunberg och Telford och Värmland och Platen
Tappert vi äntrat hvar gång, som de vår hamn ha besökt.
Blygs att lämna mig nu allena i skarpaste striden!
Tänk på det fradgande öl, tänk på den herrliga lax!»
»Det vore då det enda!» skrattade Rutschenhjelm.
»Jag vill gå med, men bara för denna gången. Men
du är mer än vanligt poetisk i dag, hur kommer det sig?»
»Ser du», svarade Freudenborg och antog ett
komiskt allvar, »det kommer däraf, att mina omständigheter
blifva allt mera poetiska, för att tala med salig
Bellman. Sången och den sköna litteraturen utgöra nu
min endaste tröst. När jag anslår lyrans silfversträngar,
saknar jag icke det lumpna guld, som aldrig velat rätt
trifvas i min hand.»
»Killen var satans mördande i natt!» suckade
Rutschenhjelm.
»Ack ja, min redlige bror! Med möda en tvåa i banko
Kunde jag rädda ur glupande ulfvarnas klor.
Lyckans rullande hjul och ’killens’ bedrägliga ynnest
Äro vanskliga ting, aldrig att lita uppå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
