Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
några, att han ibland är något för mycket treflig, men
det går nog bort, det känner jag af erfarenhet. Och
som vi nu icke hafva någonting vidare att beställa
härstädes, hoppas jag, att du är mig följaktig till min
ringa boning, hvarest jag vill visa dig en förtjusande
utsikt och ännu någonting till, som är ändå mera
förtjusande. Om några dagar vill jag tro, att jag får allt
i ordning för en resa till Strömstad, där jag vill kasta
mig för min gamle, gode faders fötter, och jag
utbeder mig, att du äfven då gör mig sällskap - om
det icke är dig alldeles för motbjudande», tillade han
leende.
Våra båda vänner gåfvo sig af, och efter halfannan
timmes fart stannade de utanför en välbyggd och skönt
belägen landtgård. Då värden hälsat vår hjälte
välkommen och stod i begrepp att föra honom uppför
stentrappan, Öppnades hastigt dörren till förstugan, och
en bländande skön kvinna framstörtade och kastade sig
under ett högt glädjerop i Lenoirs armar. Med uttryck
af den ömmaste kärlek kysste han flere gånger hennes
blomstrande kind, som blef ännu rödare, då hon nu först
märkte, att en främmande var närvarande. Hon drog
sig sakta ur den älskades armar och sade några
välljudande ord på ett främmande språk. Då han besvarat
dem, fäste hon sina svarta, eldiga ögon på
Rutschenhjelm och räckte honom handen med ett tjusande
småleende. »Jag får härmed presentera min lilla hustru»,
ropade Lenoir och slog sin arm kring hennes sylfidiska
gestalt; »jag har med vilja hittills glömt henne i min
berättelse, emedan jag ville bereda dig en angenäm
surpris. Är hon icke vacker?»
Då Rutschenhjelm med en glad nickning bejakade
denna fråga, luggade den unga frun sin mans väldiga
mustasch och höjde sedan hotande det lilla fingret.
»Abai du vet redan, hvad vacker betyder!»
skämtade Lenoir. »Du lär dig snart svenska, och lektioner
skola ej heller tryta, det är jag man för. Men låtom
oss nu gå in i vårt lilla kärleksparadis. Där skall jag,
när det faller sig lägligt, äfven låta dig veta, huru
jag-funnit denna lilla skatt» - och härvid fattade han med
sina stora, grofva händer »skatten» om det fina, smärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
