Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
främling», sade jag, »men jag lofvar heligt och
uppriktigt att skydda henne, så mycket ett rent uppsåt och
en kraftig arm förmå i dessa oroliga tider.»
Den döendes blick klarnade, och han bad att få
vara ensam med sin dotter och mig. »Från hvad land
är ni, ädle främling?» frågade han därpå.
Då jag svarat, att jag var svensk och nämnt mitt
namn, flög ett leende af tillfredsställelse öfver hans
förbleknade ansikte. »Gudskelofl» sade han, »från den
tid jag var köpman i Rio Janeiro känner jag svenskarna,
det är ett ädelt och ordhålligt folk. Jag har hört er
karaktär och er tapperhet mycket berömmas under den
korta tid jag varit här, äfvensom jag ofta förut sett
ert namn lofordadt i allmänna tidningar. Jag lämnar
min dotter med fullt förtroende i edra händer, ty jag
tror ej, att ni kan svika en döende far. Ack, jag har
ingen, ingen anförvant, ingen, ingen vän i detta
olyckliga land, hvilket jag, ett fattigt hittebarn, lämnade som
ung äfventyrare för att i en annan världsdel söka lyckan.
Jag fann den äfven, om den nämligen består i
rikedomar; men efter en älskad makas död dref mig en
omotståndlig längtan till mitt arma fosterland, ehuru
jag bort inse de faror, som här hotade mig. För en
månad sedan kom jag hit med min trettonåriga dotter
- o, att jag aldrig återvändt! Men mina krafter börja
att aftaga. Isabella!» fortfor han sakta, »säg mig,
arma, öfvergifna barn, om du vill antaga denne ädle
man, som räddat dig, till din beskyddare?»
Den vid faderns säng knäböjande flickan fäste sitt
stora, tårdränkta öga forskande på mig och hviskade
därefter snyftande: »Ja, fader, ja!»
Den döende fortfor med den slocknande blicken
riktad på mig: »Främling, nej, icke främling, utan
vän, ende vän, ni har hört, hvad ett värnlöst barn
förtroendefullt yttrat vid sin faders dödsbädd. Vare detta
nog sagdt. Lofva mig att föra henne från denna
skådeplats för härjning och blodsutgjutelser till ert land, där,
såsom jag hört, fred och enighet härska. Hon är rik.
Mina kapitaler stå hos Rothschild i London och mitt
testamente finnes hos brasilianske ministern i Madrid.
En duplett däraf ligger äfven i kassakistan i min säng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
