Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
på hans rum och bad honom vänligt att komma ned.
I rummet brann en vacker julgran och på golfvet midt
framför densamma stod en ofantligt stor, blåmålad
kista, som konstapeln brukade begagna på sina
»tjänsteresor ».
»Hvar är Tilda?» frågade doktorn nedslagen och
såg sig omkring i rummet.
»Å, hon kommer nog i sinom tid», svarade
konstapeln, mysande på sitt alldeles egna vis, »men se du
på julklapparna så länge, medan du väntar. De ligga
där på kistan.»
»Där finns ju platt ingenting, goda mamma», sade
Edvin och kastade en sorgligt liknöjd blick ditåt.
»Ögat är gärna, där kärt är, och handen, där såret
är», mumlade konstapeln, »men en doktor bör
åtminstone kunna läsa skrifvet. Se därför efter för rö skull,
hvad det står på locket.»
Edvin gick dit och läste följande, skrifvet med
stora bokstäfver på ett fastlackadt pappersark: »Till
Konungens trotjänare, Bataljonsläkaren vid N. N.
Regemente, Medicine Doktorn och Kirurgie Magistern,
Välborne herr Edvin von L ...
Därunder stod: innehållet aktas noga för
tryckning.
Nyckeln satt i kistan. Edvin öppnade, och upp
reste sig deri blomstrande Tilda, som med en ljuf,
jungfrulig förvirring åt den älskade räckte
bataljonsläkarefullmakten, hvilken konstapeln nyligen fått sig
tillsänd från regementschefen. Men hvad frågade väl
Edvin nu efter en fullmakt, äfven om han blifvit
utnämnd till förste lifmedikus! Med ett fröjderop lyfte
han den sköna flickan ur hennes mörka förvaringsrum
och tryckte henne med stormande häftighet till sitt
hjärta. Konstapeln, som hela dagen gladt sig åt sitt
lilla skälmstycke, var särdeles, förnöjd och utropade
skrattande: »Är det så du håller föreskriften, din skälm!
men kommen i alla fall hit båda två, att JBg må
välsigna er. Det är Gud själf, som fört er tillsamman,
mig till glädje och tröst på gamla dagar.»
Och förbundet blef knutet, ehuru det ännu en tid
skulle hållas hemligt af den orsak, att konstapeln öd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
