- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Andra delen /
204

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204

ligt behag kringbjöd det ädlaste vin i blänkande
kristaller, förekom dern alla som en ny Hebe. Den
främmande generalens öga var dock nu liksom nyss förut
i fria luften det, som uppmärksammast följde henne
hvart hon gick, och då han, pekande på Tilda, sade
några ord på franska till en grånad öfverste och denne
på samma språk gifvit honom ett längre svar, undfor
honom ett lätt utrop. Därefter började han med mycken
ifver att göra öfversten flera frågor, men i detsamma
bröt konungen upp till sitt kvarter i Söderköping, dit
alla naturligtvis måste följa honom, och den främmande
generalen, hvilken konungen vinkade till sig, nödgades
upphöra med det samtal, af hvilket han tycktes så
intresserad. Det stora tältet stod snart nästan tomt,
och Tilda skyndade hem till sin mor, hvilken vid hennes
inträde i schweizeriet just tryckte en kyss på den
medalj, som hon erhållit af konungens hand. Därefter fäste
hon den vid samma band, som bar silfverrnedaljen
jämte en liten medaljong af guld, och gömde sedan
alltsamman sorgfälligt i barmen, i det hon suckade:
»Jag har nu haft alldeles för mycken lycka på ett par
dagar. Gud låte den bara kunna hålla i! När glädjen
står i taket, står sorgen ofta i förstugan. Kom hit,
mitt snälla barn l Du är min glädje, och dig kan väl
ingen makt, utom döden, taga ifrån mig.» Och mor
och dotter föllo rörda i hvarandras armar.

På eftermiddagen, då konstapeln var som trägnast
sysselsatt med sina talrika gäster, erhöll hon ett bref
från den gamle öfversten, som samtalat med den
främmande generalen, af följande lydelse:

»Min hederlige konstapel och gamle vän!
Jag har något angeläget att tala med er om i afton.
Låt mig därför få veta, vid hvad tid ni kan komma till
mig här i staden. ’Jag ger balen fan’, som Bellman
säger, och träffas hemma i mitt kvarter hela kvällen.
Med sann vänskap och högaktning
W. v. B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/2/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free