Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
hans hus tillbringa tiden, som eljes skulle blifva
grufligt lång i en obekant ort.»
»Men min bäste baron», sade grefven och fattade
vår hjältes hand, »ni är ju redan en gammal bekant
här i huset; så tycker, Gud förlåte mig! åtminstone jag,
och jag hoppas därför, att ni icke nekar mig att stanna
här under hela rannsakningen, hvilken jag önskar måtte
dra ut ett helt år.»
Det var sannerligen icke med liten glädje vår hjälte
mottog detta gästfria anbud, och det låg icke liten
belåtenhet i den hastiga blick, hvarmed Hortensia tackade
sin förmyndare för detsamma.
Hvad som nu återstår, kunna vi i största korthet
omförmäla.
Om aftonen, när Hortensia kommit på sina rum
efter att hafva tillbringat den gladaste dag i sitt lif
under ömsom muntra, ömsom allvarliga samtal med
Lyrensvärd, hvars Öppna, glada och redliga sinne redan
gjort ett mäktigt intryck på hennes eget, undslapp henne
en af dessa ljufva suckar, som själfva änglarna kunna
afundas människors barn, en suck, framkallad af denna
så outsägligt ljufva känsla, som vaknar, då kärleken
första gången rör sig i ett ungt, rent och ömt
kvinnohjärta. Sucken följdes af en hög purpurröd nåd på de
fylliga kinderna, och i ögat blänkte en tår, hvars
vällust hon ännu aldrig kunnat ana. Då hon därefter
framgick till spegeln att lösa sina långa rika hårflätor,
förundrades hon nästan öfver sin egen bild, så
förklarad, sä lycklig, så strålande syntes den henne. Och
när ändtligen efter en aftonbön från djupet af ett
hjärta, varmare och frommare än någonsin, emedan
det nu äfven var älskande, sömnen med sina leende
drömmar närmade sig hennes jungfruliga läger, var
hennes sista ljufva tanke: han och ingen annan!
Och han och ingen annan blef det också, ty
ungefär ett år efter här ofvan beskrifna händelser stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
